Två meningar som fastnat – Koncentration tar kraft

Två meningar från två olika personer har fått mig att fundera.

Person 1

Vi var häromdagen på sammanfattande återbesök hos en psykolog för ett av våra barns räkning. En jättebra tjej som gör det lätt att prata och fråga om hur vi ska göra i framtiden för att stödja barnet.

Koncentration och tålamod är något av det första som som man får svårigheter när man har varit deprimerad eller utbränd/utmattad eller är utsatt för stress.  Vi pratade om detta i relation till vårt barn och jag sade att ”så är det ju för alla när man t.ex. är stressad”. Hon sade att man har mätt att följderna av utbrändhet kan sitta kvar väldigt länge. Upp till flera år.

Person 2

I morse var jag på återkontroll med det andra barnet och sjuksköterskan pratade om barn med svårigheter i koncentration och impulskontroll. Vissa får hjälp av medicin att hantera sina svårigheter tills man hittat ett system och sätt att klara vardag utan medicin. Om man tar bort medicinen ett tag så klarar sig oftast barnet men risken är stor att hjärnan får jobba extra hårt bara för att hålla kontroll  på sig själv och omgivning och hantera allt som ska göras på en dag. Tid som kunde utnyttjas bättre till att sätta dessa system och strategier för att klara sig utan medicinen i framtiden.

När hjärnan själv måste göra mer av det jobb som medicinen underlättar blir resultatet att man till slut blir mentalt utmattad.

Vemdå ? Jag?

Jag började fundera på var jag passar in i det här för just nu känns det som om det är väldig mycket (det är ju Maj…)  Ibland känner jag mig alldeles slut i huvudet och har inte mycket kraft kvar till känslor eller planering.

Koncentration tar kraft. När jag måste fokusera och koncentrera på det som egentligen borde gå automatiskt är det inte konstigt att jag kan känna mig slutkörd.

Jag vet inte vad som är hönan eller ägget. Utbrändhet eller är det min ”personlighet”?

Utmattad (bild lånad från flickr)

(Om du vill läsa om svårigheter med koncentration och impulskontroll ska du bege dig till Genrep eller Bloggmalplaces välskrivna bloggar. Läs gärna här eller här.)

Ta ansvar och prioritera

Jag trodde att TruthAndFiction slutat läsa min blogg men läste detta villket innebär att jag fortfarande har henne/dig som läsare. Truth kommenterade mitt inlägg om ADHD som egentligen var en diskussion om hur man mer positivt benämner egenskaper som har med det att göra.

Men egentligen blev hon argast på detta som jag skrev förra veckan.

Visst handlar det om prioriteringar och hur man hanterar sig själv.

Jag tror säkert att det är lätt att falla tillbaka och använda diagnosen som motvapen och ursäkt. Vi pratade om det på parterapin i går att efter konstaterandet så kommer ansvaret att göra något med den vetskapen man fått. Där håller jag helt med TruthAndFiction.

Något i TruthAndFiction inlägg gör mig förbannad men jag kan inte sätta fingret på vad. Förmodligen en känsla av att bli delvis orättvist beskylld av någon som inte ser helheten. Känslan av att bli sparkad på när man försöker resa sig upp.

Men vi kan ju bara utgå från vad vi berättar för varandra här i det digitala mediet. Tills vi möts IRL, eller berättar allt.

Men tack än en gång truth för att du väcker mig. Det är inte ditt ansvar men jag är glad att du ryter till.

(Det blir ingen bild i inlägget för tiden och nätverkshastigheten räcker inte till mer)

Jag associerar också till ett inlägg från Maria där hon gnäller på veliga omständiga människor som tycker synd om sig själv och ständigt tror att allt kommer att misslyckas.

Jag tror inte att jag är sådan. Jag kan ibland ha lite för mycket av attityden av att ”det löser sig” och inteoroa mig så mycket. Det kan ligga nära till hands då att följa upp med ”se där nu misslyckades jag” eller ”nu blev det som det blev för att…” men jag strävar inte åt det hållet.

En hälsosam kontroll över tillvaron kanske är på sin plats.

Min första prio nu är att sova för jag har varit uppe för sent de senaste två nätterna.

A.D.H.D – är det ett rockband eller?

ADHD (Bild från Invisible Hour på Flickr)

Jag ogillar att skriva ut bokstäverna ADHD för tyvärr är det fortfarande många som läser dessa bokstäver utan att drabbas av en massa förutfattade meningar.

Ska man benämna det utifrån färdigheter och svårigheter? Speciella personlighetsdrag som Genrep gör?

Diagnosen förklarar och sammanfattar på sätt och vis flera av mina personlighetsdrag:  ytligt sett en jobbig, spontan, pratig, lättstressad, tjatig, ständigt med många järn i elden, otålmodig, kontrollerande, överkänslig och temperamentsfull typ som pendlar mellan ilska och eufori.

ADHD beskrivs som:

”medfödd funktionsnedsättning inom områdena uppmärksamhet, aktivitet  och impulsstyrning. Det blir antingen för lite eller för mycket av detta.”

Malix säger  ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv” vilket också är namnet på hennes bok. Hon pratar också om ”kreaktivitetsgenen A D H D”. Notera mellanslagen i ADHD, är det stigmat som gör sig påmint?

Måste man göra omskrivningar? Är det jag som har förutfattade meningar nu?

PS. När jag sökte bild till det här inlägget visade det sig att det faktiskt finns ett rockband som heter ADHD. Livet är för underbart och sanningen överträffar ofta dikten. Jag skrev titeln utan vet detta och blev så häpen när jag hittade bilden på Flickr.

Varför jobbar du med det du gör?

Jag har på senaste tiden funderat på vad som gör mig nöjd i jobbet. När jag trivs bäst och får mest gjort.

Det finns tillfällen när motivationen tryter och arbetet blir segt och upphackat.

Vissa av oss har en ”gen” som gör igångstartandet och att kläcka nya idéer är toppen men där avslutet och färdigställandet kan ta en evighet. Motivation och koncentration minskar.

Jag märker på mig själv när jag är tvungen till monotont (eller kanske rättare sagt icke motiverande arbete) att koncentrationen försvinner upp i en annan galax. Jag tar småpauser, kollar en webbsida, mailen, twittrar… Arbetet med det som ska färdigställas blir uppbrutet för att jag inte orkar hålla engagemanget uppe.

Kanske är det bäst med små korta saker för att jag ska orka från början till slut? Att dela upp sina arbetsuppgifter i små korta hanterbara delar. Men hur lätt är det för en person som har svårt att planera? Finns det kurser för detta? Att skaffa sig en metod i arbetsplanering?

Jag kan hantera detta ibland men har svårt att vara konsekvent med det. Jag kan tänka mig att hjälpmedel i form av tidtagarur etc kan underlätta.

Vad ska man jobba med?

Vad är då lämpliga yrken och arbetsuppgifter för en person med sådana svårigheter och färdigheter? Många med ADHD väljer eller hamnar gärna i kreativa yrken eller andra sammanhang där motivationen automatiskt kan hållas på en hög nivå.

Journalist, artist, idrottsutövare.

Kan det vara så att många bloggare har denna ”gen”?

 

Är du kreativ? (bild från Flickr)

Men jag då?

Jag undrar vad som är lämpliga arbetsuppgifter för mig. Ett sätt att ta reda på det är att fråga andra, hur de hanterar sina svårigheter och använder det som styrkor I sin yrkesutövning.

Tanken slog mig att jag skulle intervjua några av de jag lärt känna (ahem nåja) på twitter och via bloggar. Kanske hitta några gemensamma nämnare.

Här är exempel på vad jag skulle fråga.

• Vad jobbar du med?
• Kallar du det personlighet/diagnos/svårigheter/möjligheter färdigheter?
• När kom du fram till att du hade adhd?
• Hur insåg du att du var annorlunda?
• På vilket sätt hjälper din ”personlighet” dig?
• På vilket sätt du nytta av din ”personlighet” i ditt jobb?
• På  vilket sätt hindrar det dig i ditt jobb?
• Hur gör du för att planera?
• Hur gör du för att underlätta ditt arbete?
• Varför tror du att du valde just ditt yrke?
• Vilken typ av arbetsuppgifter jobb tror du passar bäst för en person med adhd

Typiskt mig…?

Jag följer ett par bloggar numera skrivna av personer med koppling till ADD/ADHD.

SmulAnn hade en länk till en sida med typiska symptom för ADHD. Den var för bra för att negligeras.

Originalet till listan kommer från http://add.about.com. About.com är tydligen är en del av New York Times Company och sidan skrivs enligt dem av ett nätverk av ”Expert Guides”.  Man får hoppas att de har substans och tyngd i sitt innehåll?

Jag har inte hunnit läsa igenom hela listan men oj! vad jag känner igen mig i många av punkterna.

Om man nu kan göra en motsvarande lista med åtgärder och hjälp för de typiska symptomen. Och sedan följa dem. Men det ligger väl i ADHDarens natur att inte kunna följa…?

 

 

Sirap och motorvägar – andra kallar det ADD eller ADHD

Som ni vet funderar jag nyligen på hur mycket av bokstavskombinationer jag har i huvudet. Det berömda sirapstillståndet har jag nämnt i ett antal inlägg.

Därför blir det intressant att söka information och läsa om andras erfarenheter i samma frågor och funderingar. Här är två bloggar som jag börjat läsa. Mymlan och Genrep.

Genrep var förövrigt en som kommenterade på min blogg nyligen. Välkommen hit.

Och några fler