Category Archives: Deppighet

Väntan

Just nu känns livet som en stor väntan på något.
Bättre jobb, roligare fritid, något annat som bryter ledan.
Jag har tråkigt, men vet inte vad som skulle göra tillvaron roligare.
Känns lite trist.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Deppighet, Funderingar, livet, statusrapport

Smet

Vad gjorde bagaren när polisen kom?

Det som jag gjorde idag kl 15. Smet.

Jag känner att jag håller på att nå en gräns och det är dags att stoppa, ta det lugnt och göra något åt saken. Efter senaste veckornas händelser har säkert mitt kortisol åkt upp ett par snäpp. Jag känner mig matt, utslagen , urlakad, dränerad och håglös. Vila och annat räcker inte till för att fylla på batterierna så en förändring måste till stånd.

NU

Jag vill inte lämna ut jobbet för mycket, men under lång tid har det pågått en sak som har utmynnat i samarbetsproblem. Jag ser de andra som en vägg där jag inte fått någon respons och så har jag ledsnat. De andra har trott att jag och chefen velat hålla dem utanför det jag jobbar med. Vilket dydligen blev den oavsiktliga följden av att vi inte ville esvära dem med vissa frågor. Missförstånd som leder till tyst osämja. Komplicerat värre! Och riktigt djävla stressframkallande

Tre år har jag suttit och byggt upp detta. Inte konstigt att jag har ont i imagen, höften och att magen inte vill det jag vill. Det är ju tyvärr inte första gången… (Ett av mina mest läsa inlägg)

Senaste veckorna har även andra saker behövt fixas och donas med för att vardag och föreningsliv ska funka. Det lägger sten på börda och knäna viker sig.

Tungt

Tungt

Jag fick rådet nyligen av en bloggkollega att använda bloggen (eller skrivandet) till hjälp för att bearbeta och lätta. Jag skrev om det för ett tag sedan att grejen med  att skriva om saker/problem är nästa lika bra som terapi.

Snart slipper jag åtminstone en börda när ett årsmöte är avklarat.

3 kommentarer

Filed under Deppighet, jobb, Sirap, statusrapport

Höga trösklar

Just nu känns många trösklar väldigt höga

Eller är de breda? För långa för att ta sig över…?

För svåra kanske?

Hoppa?

2 kommentarer

Filed under Deppighet, Sirap, självinsikt

Spegel

På lunch hörde jag två kvinnor som satt och pratade. De speglade varandra.

Det syns på dig,du ser glad och pigg ut

Jag behöver någon som speglar mig. Någon som säger ”Du ser lite trött ut”. Det räcker oftast med det.

För på jobbet är speglarna så igensotade att de inte ens ser sig själva.

Lämna en kommentar

Filed under Deppighet, statusrapport

Uppe

Kom upp i hyfsad tid i morse.
Jag måste vara på jobbet i tid idag för ett möte med kunden. Ska bli kul. Det är oftast alltid givande att träffa de som använder systemen jag är med och bygger.

Har haft en period av mållöshet, elmer vilsenhet ett tag men känner att den är på väg att gå över. I sådana lägen blir jag knäpp på mig själv, jag har dålig koncentrationsförmåga och tappar riktningen.

Var är kompassen

?

Det blir nog en bra dag.
Kram till ett alla där ute.
Ta hand om er.

2 kommentarer

Filed under Deppighet, Funderingar, statusrapport

Laissez-Faire

Bloggposten från igår låg och brände i bakhuvudet.

Han hade inte velat skriva den. På det viset… Det hade blivit för många liknande på sistone, men det bara blev så. ”Man skriver ju utifrån sig själv” som en kommentar hade ekat tillbaka mot honom.
”Visst och då är jag bara gnällig nuförtiden” tänkte han medan han slog ihop laptopen och betalade för latten.
Gråvädret hade hängt kvar ända sedan frukosten, men ännu kom inga droppar. De väntade säkert till kvällen bara för att han inte tagit med paraplyet. En chansning som kanske gick hem. Eller inte…

”REA Affären upphör”

I skyltfönstret lyste erbjudandet om musikinstrument till halva priset. Han ville ha en ny gitarr med inbyggd mikrofon.  Igår hade  han till och med varit inne och testat och hittat en med fin klang. ”Äh! jag måste ju lära mig spela ordentligt först”.  Hemma stod både elgitarr och akustisk som egentligen dög bra. Han förbannade sig själv att han leddes in på tanken att materialet skulle göra honom bättre. ”Materialspelare” hade en kollega kallat honom tidigare under en squashmatch. Den kommentaren gnagde då och då.

Han kikade in på ställningen i sina wordfeudmatcher. De flesta ledde han med över hundra poäng. ”Bra då slipper jag tänka allt för mycket på nästa drag” .

Laissez-faire (lånad från flickr)

Laissez-faire (lånad från flickr)

På väg mot jobbentrén tänkte han att teammedlemmarna säkert var lika mediokra idag som igår och alla andra dagar.  ”Varje gång jag frågar får jag ett ickesvar och jag får ändå ta reda på saker själv. Ingen idé att fråga vidare alltså.” Det tröttade ut honom. Ibland så att han  ville lämna allt, säga upp sig och bara skita i konsekvenserna. ”Laissez-faire” dök upp från glosboken i huvudet.

Ibland hamnade han i ett läge av ”låt-gå”.  När allt tog emot. När man trots alla försök inte kom framåt på något håll. Han tyckte ofta att den känslan var skön. Att lämna allt ansvar åt slumpen eller andra. Bara ge upp och flyta med, eller kanske bara flyta runt på samma ställe. Konstigt nog kunde det hända att han från det läget kunde komma vidare till ett ”Faire!”. Ett förutsättningslöst göra-på-annat-sätt läge.

”Hörru!” Projektledaren hojtade ut genom dörren. ”Bra demo igår.  Kunderna vet nog inte vad de vill ha egentligen så det var nog därför de var lite lama och knölade. Men du var lugn och metodisk i ditt framförande och jag gillade dina homoristiska powerpointbilder.”

”Lustigt vad jag gnäller över sådant jag egentligen kan påverka.” Tanken slog honom när han satte sig på kontorsstolen.

Han log.

Skrivpuffinspiration om ”Gnälla”

PS. Jag kan gnälla på mig själv som inte kollade stavningen i rubriken. Tack Kalle Byx för att du uppmärksammade mig på det.

5 kommentarer

Filed under Deppighet, Läsvärt, Påhittat, Skrivpuff

Tråkigt

Just nu är jag allmänt less.
Less på att vara sjuk. Att ha småont,i halsen, i magen.
Att inte orka. Att filmkopieringen strulade.
Att känna mig onyttig.

Att mina kommentarer  inte kommer in utan hammar i skräp filtret. Synd. Det gör mig ledsen att inte få ett accepterat förlåt. Men det måste jag lära mig acceptera.

Gnäll gnäll…

Solen dyker väl upp så småningom i alla fall.

Eller så spelar jag på den här:

image

1 kommentar

Filed under Deppighet, Förlåt, statusrapport