5 år sedan…

Tiden springer…

…och jag med den!? Springer ibland lite för fort bildligt talat för att hjärnan ska hinna med. Reflekterar inte på framtiden mer än närmsta stunden. Vilket kan vara allt från 10 minuter till närmsta dagarna, men väldigt sällan längre utan att jag tappar tråden.

Läser du det här fortfarande? (skicka hälsning i en kommentar)

Mvh Farsan

Hunnit ikapp…?

Ska träna strax.

Friskis och Svettis.

Men…

Först en kaffe.

Samla lite ork.

Funderar

Har livet hunnit ikapp mig?

Åter…

-Läget?

-Jorå, ok, självt?

För mig funkar inte de fraserna även om jag lärt mig använd dem ibland för att inte falla ur det sociala spelet. Främst på jobbet då där bekantskaper oftast är mer ytliga (utan att vara det på ett dåligt sätt)

Sparkar lite på mig själv här för att få igång ett utlopp för funderingar.

Det går lite trögt just nu. Jobb med utmaningar angående en kollega som kanske inte är på rätt plats. Familj AB som ska hanteras både med dagliga möten och aktiviteter samt den stora strategiska affärsplanen.

Personligen så har jag tappat lite motivation till vad som driver mig. Musiken är inte lika kul som innan och jag har inte spelat offentligt på rätt länge, med ett undantag på en privat fest.

Nå!

Kanske är det en brytningstid.

Ska försöka skriva oftare. Hellre lite och ofta än sällan just nu.

Tack för att du läser.

Skulle ha…

Idag ville jag gärna gå och spela på ett bluesjam som började på em. 

Planering och saker hemma gjorde att jag inte kunde komma iväg i den tid jag ville. 

Nytt försök med ett jam på kvällen. M n Jag ballade ur, fegade ur. Vågade inte. Känslan var låg. 
Fan

Fan 

Och dubbelt fan

Rätt slut

Har varit en hel del att pyssla med för att få ett av barnen på rätt köl och att komma i kapp med sitt skolarbete. Inte helt lätt när hen inte pratar så mycket om vad hen vill och tänker på.

Därav rätt slut och kanske lite deppig också. Saker som brukade vara roliga och piggar upp lockar inte längre alls lika mycket. Gitarrspel tex känns mer somett måste än en sak som ger energi.

Trött…

Feber

Hann med två arbetsdagar förra veckan innan förkylningen dök upp igen och drog ner mig. 

Nu sitter, eller ligger jag i feberträsket. Inte så varmt här men tillräckligt för att det ska vara trist. Hatar att vara sjuk. Men jag kanske ska trösta mig med det som min fru sade: ”du kanske behövde en paus?”

Kanske är det så, men då vill jag vara klar i hjärnan utan distraktion från smärta, snor och temperatur som åker jojo. Eller kanske är det en signal att jag behöver släppa på lite saker?  Ta en mental Alvedon för att dämpa den mentala febern. Eller ännu hellre, ta bort eller undvika det som orsakar sjukdomen.

Tänk vad man kan få ut av att börja ett inlägg med ordet ”feber”

God morgon!

Plats

Note to self: Hitta en plats i tillvaron.

Saknas just nu…

Vi, du jag

Kort reflektion om när man samtalar
Om man vid problemlösning använder mer du och jag än Vi vad säger det om grundkänslan i samtalet och samhörigheten och hur problemet ska lösas?

Nu är det inte så enkelt som ”om A så B” för mycket beror på sammanhang och kan vara olika från gång till gång. Men det slog mig att det kan vara värt att lyssna på dana nyanser ibland.

Och tydligen var detta mitt inlägg nr 500. Kan vara värt att fira och extra roligt är det ju för att jag fyller år idag.

Vaknar igen

Funderar på att vakna till liv igen.
När jag skrev som mest var hjärnan i bättre trim och det var lättare att sortera tankarna.
Behöver sortera lite nu igen och skrivandet kan kanske hjälpa mig.

På återhörande

Så står jag där och sjunger och spelar

Jag är lite nervös, men det största steget är taget för länge sedan.

Lyssna på trummisen!

Och efteråt tänker jag: ”Jag har sjungit i mikrofon för första gången! Och spelat gitarr till. I ett band!”  Glädjeruset blandas med fjärilarna i magen men mest av allt fylls jag av en stor blandning av glädje, stolthet och en djävlarannama-nu-kan-jag-klara-vadsomhelst-känsla.

Det började med att min dotter önskade sig en gitarr i julklapp för fyra år sedan. I samband med det blev jag sugen på att ta upp gitarrspelandet från min ungdomstid igen. Men var skulle jag börja? Jag ville ju spela MED någon för att se på vilken nivå jag låg. Fram med katalogerna till studieförbunden

Nybörjargitarr… Nä! Lektionstid 45 minuter? Nä! Blues, Ragtime,  Country… Vänta nu. Ja!

Countrymusik och blues har alltid legat nära känslor och hjärtat så kursen ”American Roots” hos Medborgarskolan i Stockholm verkade passa som hand i handske för mig. Att lektionstiden var långa 1,5 timme passade också bra.

Kursledaren som är en färgstark och mycket duktig amerikansk musiker fick mig och oss att känna oss väl till mods. Vi var där för att ha roligt, jamma, insupa roots-musikens atmosfär och få en inblick i den musik som bildar grunden till den rock och popmusik vi har idag. Han blandar övningar med historier från sitt eget och andra blueslegenders musikliv.

Medborgarskolan Blogg 2015

Så roligt lärorikt och intressant var det att gå American Roots att jag gick den kursen FEM terminer. Trots att vi körde samma typ av musik och stilar så blev det aldrig enahanda utan det går precis som läraren sade, att alltid lära sig något nytt. Några terminer gjorde vi sista lektionen i form av ett ”uppspelningsjam” på musikställen i Stockholm. Det gav lite smak av att ”vi spelar på scen för publik”, men ändå i ett tryggt sammanhang.

Man är mellan 6-10 personer i gruppen och det blir snabbt en trevlig gemenskap där alla välkomnas oavsett nivå och skicklighet.

Jag längtade efter nya utmaningar… Därför står jag nu och sjunger blues i studiecirkeln ”Spela blues i grupp”. Samma trygga roliga underbara ledare som är coach för ”bandet”. Med små tips och (oftast) varsam hand leder han oss framåt i hur dynamiken fungerar i ett bluesband. Målet är en spelning på Stampen i Gamla Stan i Stockholm.

Så kan det gå när dottern önskar sig en gitarr i present.