Han grät tysta långsamma tårar och han luktade svett.
Han såg ut som om han inte sovit på flera dagar. Kläderna var skrynkliga och såg inte ut att passa riktigt.
Ingen vågade närma sig honom där han satt i hörnet på cafét. Trots att han suttit där länge framför sin dator. Man stör inte en som sörjer. Ibland av hänsyn, men ofta för att man inte vet hur. Särskilt när det inte är någon man känner så väl.
Cafeägaren frågade med en tyst min om han önskade något mer men mannen skakade på huvudet
Gästerna runtom kastade blickar mot honom dolda av påhittade huvudrörelser. Som om de letade efter en tidning, en bekant eller lyssnade på högtalarnas musik. Ska man ta kontakt? Säga ett ord? Fråga hur det är eller försöka locka till samtal om annat än sorg? Möjliga förklaringar skapades. ”Han har ring på fingret, ska han skiljas? Är han änkling?”, ”Har han förlorat jobbet? Han ser ut att ha det gott ställt ändå?”
En äldre man nickade med en medlidsam min mot mannen men avbröt sig när han fick en stirrande blick tillbaks. ”Rör mig inte. Du vet ingetnting” stod skrivet i luften mellan dem. Den äldre vek undan, drack det sista av sin kaffe och hastade ut genom den mörka fyrkanten som dörren nu utgjorde.
-Du måste betala, vi stänger snart.
Ägaren stod framför honom och mannen tittade upp. Kinderna var rosiga av fuktigheten som strömmat tidigare.
– Jag är av med honom! Äntligen är han borta. Cancer…
Det kändes som om ett leende dolde sig innanför det nu lugna ansiktet.
-Den jäveln är död. Han kan inte komma åt mig mer nu. Min pappa.
Skrivet och inspirerat av Skrivpuff 30/5 på temat Skenbart.
(Det här är första påhittade berättelsen på länge. Det tar tid att komma igång igen. Men jag är sugen på att skriva mer.)
Farsan mitt i livet 
Smärtsamt.
Jo lite svart var det 🙂
Nästa blir ljusare
Spännande, eftersom man både undrar vad som hänt honom och vad som kommer att hända inne på caféet.
berättelsen tog en oväntad vänding, bra. sorgligt utan att vara patetiskt, bra skrivet
Tack Tisteln och Paisley.
Vad glad jag blir för era kommentarer. Särskilt som det var lite ”trögt” att få fram berättelsen.
Jag tänkte att det som kan se ut som sorg egentligen kan vara en glädje, eller i detta fall kanske en lättnad.
Väldigt bra och tänktvärt tema du tagit fasta på!
Ja det var bra beskrivet och jag såg scenen framför mig.
Intressant text. Hoppas att han sen slipper ‘spöket’ också.
Glömde: & väldigt snyggt gestaltat.
Men nu smörar ni allt 🙂
Det blir nog till att fortsätta att skriva för mig då.
Omskakande, i det att allt inte är vad det synes vara
Intressant vändning. Det var verkligen skenbart, att sorgen egentligen var glädje och lättnad!
Tycker om det sakliga konstaterandet mitt i: Man stör inte en som sörjer. Ibland av hänsyn, men ofta för att man inte vet hur. Särskilt när det inte är någon man känner så väl.
Hoppas verkligen det kommer mer texter 🙂 Riktigt bra, håller med Marie också. Det är så sant, tyvärr.
Tack! Jättetack!