Inte uppenbart för andra

Han  grät tysta långsamma tårar och han  luktade svett.

Han såg ut som om han inte sovit på flera dagar. Kläderna var skrynkliga och såg inte ut att passa riktigt.

Ingen vågade närma sig honom där han satt i hörnet på cafét. Trots att han suttit där länge framför sin dator. Man stör inte en som sörjer. Ibland av hänsyn, men ofta för att man inte vet hur. Särskilt när det inte är någon man känner så väl.

Cafeägaren frågade med en tyst min om han önskade något mer men mannen skakade på huvudet

Gästerna runtom kastade blickar mot honom dolda av påhittade huvudrörelser. Som om de letade efter en tidning, en bekant eller lyssnade på högtalarnas musik. Ska man ta kontakt? Säga ett ord? Fråga hur det är eller försöka locka till samtal om annat än sorg?  Möjliga förklaringar skapades. ”Han har ring på fingret, ska han skiljas? Är han änkling?”, ”Har han förlorat jobbet? Han ser ut att ha det gott ställt ändå?” 

En äldre man nickade med en medlidsam min mot mannen men avbröt sig när han fick en stirrande blick tillbaks. ”Rör mig inte. Du vet ingetnting” stod skrivet i luften mellan dem.  Den äldre vek undan, drack det sista av sin kaffe  och hastade ut genom den mörka fyrkanten som dörren nu utgjorde.

-Du måste betala, vi stänger snart.

Ägaren stod framför honom och mannen tittade upp. Kinderna var rosiga av fuktigheten som strömmat tidigare.

– Jag är av med honom! Äntligen är han borta. Cancer…

Det kändes som om ett leende dolde sig innanför det nu lugna ansiktet.

-Den jäveln är död. Han kan inte komma åt mig mer nu. Min pappa.

 

 

Skrivet och inspirerat av Skrivpuff 30/5 på temat Skenbart.

(Det här är första påhittade berättelsen på länge. Det tar tid att komma igång igen. Men jag är sugen på att skriva mer.)

Annonser

15 kommentarer

Filed under Påhittat, Skrivpuff

15 responses to “Inte uppenbart för andra

  1. Spännande, eftersom man både undrar vad som hänt honom och vad som kommer att hända inne på caféet.

  2. berättelsen tog en oväntad vänding, bra. sorgligt utan att vara patetiskt, bra skrivet

  3. Tack Tisteln och Paisley.
    Vad glad jag blir för era kommentarer. Särskilt som det var lite ”trögt” att få fram berättelsen.

    Jag tänkte att det som kan se ut som sorg egentligen kan vara en glädje, eller i detta fall kanske en lättnad.

  4. annissa89

    Väldigt bra och tänktvärt tema du tagit fasta på!

  5. Ja det var bra beskrivet och jag såg scenen framför mig.

  6. SAQER

    Intressant text. Hoppas att han sen slipper ‘spöket’ också.

  7. SAQER

    Glömde: & väldigt snyggt gestaltat.

  8. Men nu smörar ni allt 🙂
    Det blir nog till att fortsätta att skriva för mig då.

  9. Omskakande, i det att allt inte är vad det synes vara

  10. Intressant vändning. Det var verkligen skenbart, att sorgen egentligen var glädje och lättnad!

  11. Marie

    Tycker om det sakliga konstaterandet mitt i: Man stör inte en som sörjer. Ibland av hänsyn, men ofta för att man inte vet hur. Särskilt när det inte är någon man känner så väl.

  12. Hoppas verkligen det kommer mer texter 🙂 Riktigt bra, håller med Marie också. Det är så sant, tyvärr.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s