Just nu känns livet som en stor väntan på något.
Bättre jobb, roligare fritid, något annat som bryter ledan.
Jag har tråkigt, men vet inte vad som skulle göra tillvaron roligare.
Känns lite trist.
Väntan
Under Deppighet, Funderingar, livet, statusrapport
Farsan mitt i livet 
”Just nu känns livet som en stor väntan på något”. Det kunde lika gärna ha varit mina egna ord. För jag känner likadant. Har väntat på ”något mer” i 26 år nu. Men egentligen. Vad är det vi går omkring och väntar på? Livet pågår ju HÄR OCH NU! Kanske ska man sluta sträva efter så mycket, och istället börja bli tacksam för det man faktiskt har. Börja öva sig på att känna genuin tacksamhet. För det stora. Och det lilla. Man kanske skulle göra det till en trevlig vana! Som att äta frukost varje morgon =) Försöka fokusera på de saker i vardagen, i själva nuet, som man faktiskt ÄR nöjd med och glad över att man har/är/gör/har gjort. Är det kanske så man hittar lugnet i sig själv och lyckan i livet? Jag vet inte, men det kan ju vara värt att testa! Vi kanske skulle göra det en månad, och se hur vi känner och mår därefter? Kunde vara riktigt intressant! Sluta vänta och börja leva helt enkelt! Vilket inte alltid är så lätt *s*
Tack för kommentaren.
Jag tror att det oftast handlar om rädslor. Man är rädd för att ta ett steg i någon riktning. Ibland är tryggheten att vara i en (dålig) situation starkare än kraften att ta sig ur den.