En god gärning?

Idag såg jag en kvinna som uppförde sig mysko.

I lokala affären där vi handlar finns ett hörn som man kan kalla ”snattarhörnet”. Det ligger längst nere i den L-formade delen av affären och inga andra än blöjköpare har ärenden dit. När jag handlade idag såg jag ett par personer som definitivt inte var av den kategorin.

En kvinna i min ålder satt på huk med två tre väskor runt sig där hon packade ur och i sina tillhörigheter. En tjej i yngre tonåren provade färgspray till håret. Jag kikade förbi och gick vidare med mina inköp. Jag kunde dock inte släppa det och gick tillbaka och då var bara kvinnan där och provade färgsprayer. Hon hade även en i sin väska såg jag. ”Det är väl ok att prova, bara ni inte snor något” sade jag så vänligt jag kunde.

När jag var ett par steg bort gick kvinnan ifatt mig och frågade varför jag frågat och om hon såg ut som en som brukar sno saker. Jag förklarade att det såg ju lite mysko ut och att det var ett ”snattarhörn” fast jag använde inte de orden.

Då hände det som fick mig att bestämma mig för en sak lite senare.

Kvinnan berättade att hon kommit snett i livet, varit missbrukare, men nu fri efter ett kortare återfall. Vi pratade en stund och det blev en  vänlig stämning mellan oss. ”Ja jag har ju ADHD, eller  DAMP som det hette när jag var ung” sade hon. Efter ett tag avslutade jag och sade att jag skulle handla vidare. Jag bad henne ta hand om sig och drog iväg med min shoppingvagn.

Jag kunde inte släppa det.

Eftersom hon inte varit hotfull men framför allt för att hon utan krusiduller och oväntat öppet berättade om sitt tidigare missbruk så återvände jag till henne och erbjöd mig köpa en färdiglunch till henne. Jag sade att jag skulle vänta längre bort i affären.

Efter att jag handlat mina saker och väntade utanför kassan gick jag in för att leta rätt på henne eftersom hon dröjde.  Jag ser att hon står och dricker ur en mjölkförpackning. Hon har även ett tomt papper från en muffins i sin inköpskorg… Jag anade att hon inte ville eller kunde betala för allt i den.

Hjälpande hand (Bild lånad från Flickr)

Hjälpande hand (Bild lånad från Flickr)

Efter en del jiddrande så ger jag henne ett ultimatum. Det hon inte skulle köpa fick hon lägga tillbaka  där det hörde hemma. Jag såg även till att hon fick stå före mig i kön så att hon inte ”lade tillbaka” fler halvätna eller urdruckna saker. Jag tyckte att om jag skulle vara schysst mot henne fick hon göra rätt för sig.

Hon fick sin snabbmat och jag förklarade hur jag tänkte med att hon fick betala för det genom att uppföra sig ok. Det syntes på henne och hördes i hennes röst att hon var lite rörd ändå.”De flesta som får höra att jag är missbrukare spottar på mig”

Många människor skulle antingen gått förbi eller larmat butikspersonalen. Idag gjorde jag inte det. Jag hoppas att det var till nytta.

Annonser

6 kommentarer

Filed under livet, Uppbyggande

6 responses to “En god gärning?

  1. Farsan, du är helt klart en vardagshjälte!!!!!

  2. Lensbabie

    Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag hör sånt här. 🙂
    Ha en fin och bra kväll.

  3. Tänk om fler vågade ”lägga sig i” sådär? Vad mycket som skulle vara annorlunda.

    Är säker på att hon för alltid kommer att minnas ert möte, och att hon förhoppningsvis kommer ihåg hur mycket bättre hon mår av att betala för det hon plockat till sig.

    Underbart att läsa 😉

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s