Laissez-Faire

Bloggposten från igår låg och brände i bakhuvudet.

Han hade inte velat skriva den. På det viset… Det hade blivit för många liknande på sistone, men det bara blev så. ”Man skriver ju utifrån sig själv” som en kommentar hade ekat tillbaka mot honom.
”Visst och då är jag bara gnällig nuförtiden” tänkte han medan han slog ihop laptopen och betalade för latten.
Gråvädret hade hängt kvar ända sedan frukosten, men ännu kom inga droppar. De väntade säkert till kvällen bara för att han inte tagit med paraplyet. En chansning som kanske gick hem. Eller inte…

”REA Affären upphör”

I skyltfönstret lyste erbjudandet om musikinstrument till halva priset. Han ville ha en ny gitarr med inbyggd mikrofon.  Igår hade  han till och med varit inne och testat och hittat en med fin klang. ”Äh! jag måste ju lära mig spela ordentligt först”.  Hemma stod både elgitarr och akustisk som egentligen dög bra. Han förbannade sig själv att han leddes in på tanken att materialet skulle göra honom bättre. ”Materialspelare” hade en kollega kallat honom tidigare under en squashmatch. Den kommentaren gnagde då och då.

Han kikade in på ställningen i sina wordfeudmatcher. De flesta ledde han med över hundra poäng. ”Bra då slipper jag tänka allt för mycket på nästa drag” .

Laissez-faire (lånad från flickr)

Laissez-faire (lånad från flickr)

På väg mot jobbentrén tänkte han att teammedlemmarna säkert var lika mediokra idag som igår och alla andra dagar.  ”Varje gång jag frågar får jag ett ickesvar och jag får ändå ta reda på saker själv. Ingen idé att fråga vidare alltså.” Det tröttade ut honom. Ibland så att han  ville lämna allt, säga upp sig och bara skita i konsekvenserna. ”Laissez-faire” dök upp från glosboken i huvudet.

Ibland hamnade han i ett läge av ”låt-gå”.  När allt tog emot. När man trots alla försök inte kom framåt på något håll. Han tyckte ofta att den känslan var skön. Att lämna allt ansvar åt slumpen eller andra. Bara ge upp och flyta med, eller kanske bara flyta runt på samma ställe. Konstigt nog kunde det hända att han från det läget kunde komma vidare till ett ”Faire!”. Ett förutsättningslöst göra-på-annat-sätt läge.

”Hörru!” Projektledaren hojtade ut genom dörren. ”Bra demo igår.  Kunderna vet nog inte vad de vill ha egentligen så det var nog därför de var lite lama och knölade. Men du var lugn och metodisk i ditt framförande och jag gillade dina homoristiska powerpointbilder.”

”Lustigt vad jag gnäller över sådant jag egentligen kan påverka.” Tanken slog honom när han satte sig på kontorsstolen.

Han log.

Skrivpuffinspiration om ”Gnälla”

PS. Jag kan gnälla på mig själv som inte kollade stavningen i rubriken. Tack Kalle Byx för att du uppmärksammade mig på det.

Annonser

5 kommentarer

Filed under Deppighet, Läsvärt, Påhittat, Skrivpuff

5 responses to “Laissez-Faire

  1. marmoria

    Gillar särskilt resonemangen i stycket ”Ibland hamnade han…”

  2. Tycker det är bra skrivet alltihop fast z råkade visst bli s i rubriken.

  3. Pingback: Kom i håg för driv framåt | Farsan mitt i livet

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s