Sagan om kakan

Min son har läst om sagor i svenskan i skolan och håller nu på med en egen saga. Jag  började med inspiration från mina barn skriva en egen saga. Eftersom vi bakat en sockerkaka så fick sagan narutligtvis handla om en kaka.

 

Sagan om kakan

Det var en gång ett kungarike norr om Stockholm. I detta rike bodde en snäll mor med sin stilige man och deras två sluga barn.
Mor hade en gång bakat en kaka som var så otroligt god att den hade magiska krafter och den som åt en bit levde i tusen år men om man åt hela så dog man på fläcken.
De båda föräldrarna bestämde att denna kaka var för farlig och låste in den i skafferiet.

Tyvärr hände det sig att en granne en gång smög in och stal kakan och åt upp hälften. Han överlevde men den gav sådana biverkningar att grannen blev för evigt ond. Den andra hälften tappade grannen i farstun.

Den nu onde grannen lämnade in falska klagomål om oväsen till hyresnämnden och fick familjen vräkt från sin lägenhet och de fick gå och bo i ett gammalt soprum.

En natt gick deras son  i sömnen och hamnade bland mat och kastruller i det hörn där de hade köket. Det råkade sig inte bättre att han drömde om en galamiddag och i sömnen började äta av familjens matvaror. Resterna av kakan hade de lagt i en kartong från den lokala pizzerian, men locket hade glidit upp och nästan halva kakan försvann ner i sonens mage.

Familjen vaknade av ett fasansfullt oväsen. Pojken vrålade “Jag hatar er allihopa, ni har adopterat mig, och min syster är egentligen 30 år äldre än jag fast ni kallar henne lillasyster”.
Mannen och hustrun förstod direkt vad som hade hänt och den tomma kartongen bekräftade deras farhågor.

Nu var goda råd dyra. De ville ju inte ha en skränande ondskefull son i huset. Men hur skulle de få tyst på honom så att de kunde tänka? De hade pannan i djupa veck när dottern trängde sig emellan med något grönt i handen.
-Titta, ge honom det här utropade hon. Han brukar alltid tystna när han är tvungen att äta broccoli.

Far och mor höll i sonen och dottern ställde sig på en stol framför så att hon kunde proppa in broccoli i munnen på sonen.
– Jag är den bästa sonen i hela världen men det har ni aldrig förstått… Var det sista de hörde honom säga innan munnen var så full av broccoli att han tystande. Pojken kastade sig av och an och lyckades frigöra sig från föräldrarnas grepp och sprang ut ur soprummet.

De sprang ut efter honom och stannade tvärt. Där stod sonen i månljuset och tittade på dem.
– God afton kära mor och far. Har ni sett så vackert månen lyser inatt sade sonen med mild röst. Jag måste ha gått i sömnen och hamnat här ute.

-Du är inte ond och galen? utropade modern.
– Nej men vad pratar du för gallimattias? log sonen.
-Hurra! utbrast dottern. Nu vet jag vad vi ska mata grannen med.

Grannen, som nu blivit gårdsombud skulle ställa till med gårdsfest. Eftersom han också lyckats få alla andra grannar vräkta var han tvungen att betala folk för att komma på festen. Familjen som han tidigare vräkt kände han inte igen när de kom. Så långt hade hans ondska förvandlat honom. Men de tog emot hans pengar och räckte fram ett paket till honom.
-Här är en gåva till er. Ers Högvördiga gårdsombud sade pappan och lämnade fram en broccolipaj.

Grannen såg lite tvivlande på pajen men den såg så god ut att han inte tvekade länge utan tog den i sina händer. Faktiskt lockade den honom så mycket att han genast började äta av den.
-Förbannade hyresgäster som inte kan konsten att laga god mat åt en, väste han mellan tuggorna.
Familjen drog sig skräckslaget undan för de trodde att grannen menat dem men de suckade av lättnad när grannen slickade sig om fingrarna efter att ha ätit upp pajen med ett nöjt flin.
-Den här pajen var det inget fel på alls! sade han och klappade sig på magen.

Plötsligt såg han alldeles grå ut i ansiket och med ett stön sjönk han ihop med ansiktet mot marken. Övriga gäster tog tillfället i akt och rusade iväg för de ville absolut inte vara längre än nödvändigt på en fest de aldrig velat gå på.

Familjen stod kvar som förstenad. Tänk om de hade haft för lite broccoli i paje? Tänk om kryddorna hade varit för starka. Tänk om det hade varit fel slags höns som värpt äggen till pajen?

Grannen reste långsamt på huvudet och tittade mot föräldrarna och barnen som stod med armarna om varandra. Hans ansikte vreds ihop i en grimasch. Plötslitg kom en tår från hans öga.
-Välkomna tillbaka! Kära grannar. Vad trevligt att se er här igen.

Och så levde famijen lyckliga i alla sina dagar tills sonen en dag utropade:.
-Meeeen måste jag laga mat idag igen? Jag gjorde ju det en gång förra månaden…
Föräldrarna tittade på varandra och skakade på sina huvuden.

Han hade inte ätit kaka, han hade bara kommit i tonåren.
För mycket av det goda? (Bild lånad från Flickr)

För mycket av det goda? (Bild lånad från Flickr)

Annonser

4 kommentarer

Filed under Påhittat

4 responses to “Sagan om kakan

  1. Den var ju skitbra:) Log när jag läste! Bra påhittat!!

  2. *asg* …. det var en besynnerlig kaka, tack för morronens första skratt 🙂

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s