42

Senaste halvåret har jag tänkt på universum.

Då och då dyker det upp vetenskapsprogram på TV som väcker tankarna och för ut dem i banor långt utanför det rent vetenskapliga innehållet. Härom månaden såg jag ett program som handlade om tid ( BBC – The arrow of time). Man försökte åskådliggöra varför tiden fanns och kontentan var ungefär att utan tid skulle inget förändras. Tiden är ett resultat av att universum strävar mot kaos, eller oregelbundenhet om kaosordet låter för hemskt.

  • Det universum vi känner till har varat i ca 6,5 13,7 miljarder år.
  • Det universum vi känner till kommer att vara mycket mycket längre än så. Faktiskt så långt att man kan lägga till ett antal nollor innan vi kommer till den aktuella siffran.

Så var ställer det oss människor?

Ibland blir också tanken för stor, för läskig. Vi lever en yttepyttesund på jorden som lever en yttepyttestund runt solen som ytterligeare inte lever så länge alls unviversellt mätt. Det gör att man då och då frågar sig ”Varför?”.

Det svindlar i huvudet men jag tror att det är viktigt att man någon gång tar ställning till detta. Vissa accepterar livet som det är och andra blir galna, gör tokiga saker eller ändar sin tillvaro. Det går ju att dra slutsatser och tänka på så olika sätt.

Micke Gunnarson pratar om att känna ett lugn i att vi är en liten del i en storhet i inlägget ”Du är så liten du är så stor”.

Jag blir mer och mer tillfreds med tanken på att livet är kort och universum är stort. Livet i stort och mitt eget känns då så fantastiskt. Att just jag finns till här just nu? Visst är det häftigt? Och att just du finns här samtidigt. Oddsen att vi skulle finnas här i nu, på denna planet, vid denna sol är små… MEN de föll till vår fördel.

Det gör att jag lättare ser det viktiga i att vara här och nu. Inte alltid lätt. Svårt ibland att kombinera med planering och framåttänkande som måste till i vardagen.

Det händer att jag tänker på universum ibland…

I jakten på BBC-programmet hittade jag en referens till ett annat intressant ”universumprogram” Carl Sagans Cosmos: A Personal Voyage.

BBC-programmet Wonders of the universe presenteras för övrigt av professor Brian Cox som är en otroligt entusiasmerande och fänglsande presentatör.

 

Det sägs att svarta hål tar 10,000,000,000,000,000,000,000, 000,000,000,000,000,000,000,000,000, 000,000,000,000,000,000,000,000, 000,000,000,000,000,000,000,000,000 år att blekna och försvnna . Det är en stor siffra -— the universum idag är bara 13,700,000,000 år gammalt.

 

Annonser

9 kommentarer

Filed under Funderingar, Uppbyggande

9 responses to “42

  1. Det där var ju en härlig insikt – att ”du och jag finns här samtidigt”. Hmm… ska ta den till mig!
    42 ja… trodde först att du fyllde år idag, men sen tror jag att jag greppade. 😉

    • Januari är min månad 🙂

      Vi myntade ett begrepp jag och frun i somras:
      ”Alla människor som finns just nu finns hela tiden (även om man inte ser dem just då).”
      Dvs: alla har sina liv hela tiden inte bara när man själv möter dem. Då inser man kanske att man inte är så viktig (för alla).

  2. Svaret på livets gåta!

  3. Maria kan sin Douglas Adams 🙂

  4. Jag gav ”Liftarens…” i present t min dåvarande make, eftersom jag hört SÅ mycket positivt om den av en bekant. Efter några kapitel undrade maken ”Eh… han som rekommenderade boken, tuggar han gräs eller nåt?!” Sedan idkade han högläsning och jag insåg att den boken skulle få vara ifred för mig. 😉
    Januaribarn även du – vattuman kanske?

  5. Grabben i bloggen bredvid

    Helt plötslig känns det inte så bråttom att ta fram dammsugaren 😮

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s