Tonåring – finns det en strömbrytare?

Sonen fyllde tonåring häromdagen. Något som firades stort. Själv var han förväntansfull och hade svårt att sova natten innan. Sådant hör till antar jag men undrar också hur mycket vi som föräldrar haussat det hela?

Nu så har efter ett par dagar undrar jag: var sitter switchen?
Han har fått tonåringens manér åtminstone vad gäller kommunikationen. Ifrågasätt allt, se inte din egen del i samspelet. Etc.
Vad kommer sedan och hur mycket? Jag bävar.

Posted from WordPress for Android

Annonser

8 kommentarer

Filed under Barn, familj

8 responses to “Tonåring – finns det en strömbrytare?

  1. WoW

    Själv uppskattar jag att mina tonåringar glänser över mig, det innebär ju att jag lyckats!

    BoB har väl mer din inställning 😦

    Gläds över deras sprudlande livslust och strävan efter en egen person och vilja 🙂

    Ungdomens tro på sin odödlighet…

    Man lyckas inte hålla fast den känslan hela tiden men ju oftare desto skönare för en själv

    • Hej WoW
      Jag lät nog mer negativ i inlägget än vad jag är. Vi rök ihop i går lite om en småsak kombinerat med trötthet, stress och allt vad det medför. Jag orkade inte med smågnället från sonens sida (som i mångt och mycket har att göra med hur han är med direktkoppling från impuls till handling…)

      Jag är mest förundrad över den tydliga förändringen. Eller så är jag mer uppmärksam just nu.

  2. Maria

    Åh, det är bara början av hans väg till egentänkande individ. Jag levde i krig under många år tills alla tonåringar blivit runt 20 och det upphörde. Då var jag gråhårig. Dörrkarmarna satt löst och jag hade fårtt höra hur dum i huvudet jag var 19999999999999 gånger.
    Men, jag tänkte på det idag, hur just dom bråken hjälpt mig att bli stabil i konflikter med andra människor. Hur dumma i huvudet folk än är så kommer dom inte i närheten av den grymhet och självcentrering som tonåringar kan visa. Jag har nytta av det i jobbet!

    Och mina tonåringar och fantastiska människor idag… fast det tog några år.
    Jag var en hemsk tonåring själv tills jag var 35.

  3. Jag tror inte riktig på att han förändrades så mycket över en natt. Däremot känns det inte helt orimligt att Du slog på Din strömbrytare och aktiverade det filtret från ena dagen till den annan. Fram till häromdagen var han ju trots allt ”bara 12”.

    Utöver det får vi försöka organisera en lunch, eller snabbdejt efter jobbet snart om du fortsatt behövde lite underlag för grundläggande bokföring.

  4. Hej. Trevligt att du tittade in på min blogg. Ja, tonårsåren är faktiskt inte några år jag tänker tillbaka på med glädje. Jag har inte några barn själv så den krisen slipper jag. Önskar dig en trevlig fredag utan tonårsbråk!

  5. Corleonia

    Jag har ju tre pojkar och två flickor och det kan jag väl säga att det var skillnad på tonårsrevolterna 🙂 Pojkarna var lugnare, men en ko och en bagare hade varit idealiskt att ha i vardagsrummet 🙂
    De är barn ena dagen och tonåringar nästa och vi som föräldrar kanske klarade av barnens ickeiblandhopkopplade tankar som utfördes till ännumericketänkbarahandligar. Då de var upp till 12! Men sedan höjs kraven från vår sida, de börjar högstadiet och allt får andra proportioner. Man får komma ihåg att de är fortfarande barn – och vi föräldrar 🙂

    Och du, håll i dig, men det kommer en sväng till då de förväntas vara vuxna efter gymnasiet 🙂

  6. Olga

    Härligt med tonåring! Du har en hel del att se fram emot, både roliga och jobbiga saker. Önskar dig lycka till!

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s