Väggen – är den framför mig eller…

…eller ligger jag i en hög söndersmulat tegel och försöker resa mig?

Ibland undrar jag omjag är på väg att gå in i väggen? Efter att ha suttit så länge på det ställe jag är på utan att känna motivation etc undrar jag om jag inte bränt allt krut och att det resterande används bara för att hålla mig uppe? Jag har omedvetet ägnat kraft åt att hålla humöret uppe

Det bara slog mig när jag sitter vid datorn nu. Tröskeln för mitt tålamod är ofta låg. Motivationen tryter. Det är inte mycket som känns roligt på jobbet även om jag försöker. Självförtroendet och ofta självkänslan är låg. Jag har bitvis svårt att koncentrera mig. Jag är trött. Kroppen säger ifrån.

Hur vet man om man är utbränd eller på väg att brännas ut?

Framför eller bakom?

Framför eller bakom?

Annonser

16 kommentarer

Filed under Funderingar, jobb, statusrapport

16 responses to “Väggen – är den framför mig eller…

  1. Du är absolut på väg att brännas ut… Jag känner igen alla symptom från en besvärlig period i mitt eget liv. Om jag inte då tog mig i kragen och styrde mitt liv i annan riktning med en förändrad mental inställning till allt runtomkring, skulle jag hamna under vattenytan. Man säger att när man känner sig nere längre tider så är det dags att besöka läkaren. Man glömmer dock att bästa läkaren är man själv. Det vill säga… det var inte någonting utanför dig som försatte dig i den situationen som du befinner dig i idag. Hur smärtsamt det än låter så var det du själv som gjorde detta genom att ge din tillåtelse till varje handling och varje tanke ,och… du är kapabel att ta dig ur gropen på egen hand, utan antidepressiva piller, utan psykologer. Frågan är bara om du vill… Vill du?

    • Hej och tack för att du svarade.
      Jag håller inte med dig helt. Det låter som om du förordar ”ensam är stark” eller missuppfattar jag?
      Jag tycker inte att man ska stoppa i sig antidepressiva piller hur som helst.

      Jag tror att man är kapabel till självhelande bara man ger sig den på det. Men att ta hjälp av psykolog, terapeut eller en vettig kamrat kan väl inte vara fel? Många ser säkert psykologer och terapi som något skrämmande och att man skulle vara ”svag” om man behöver sådan hjälp. Jag har lyckligtvis passerat det stadiet och vet hur ovärderligt det kan vara.

  2. Sök hjälp, snälla vän.

    Hjälpen finns därute och det är bara att hitta den. Oavsett du har väggen framför eller bakom dig. Bara det faktum att du tänkt tanken gör att du är tvungen att göra nånting åt den.

    Och du – gör det nu. Med en gång. Måndag är en bra dag att söka hjälp på.
    😉

  3. Nackdelen är att psykologer söker den enkla utvägen – medicinering. Billigast för samhället kortsiktigt sett. Ät mera tabletter, tänk mindre…
    Men att söka hjälp är absolut rätt som du känner det. NU.
    Det kan inte tänkas vara en livskris? Att du står i ett vägskäl och inte vet vart livet ska leda? Sånt tycker jag absolut inte ska medicineras bort. Det ska samtalas bort + att man arbetar my6cket med sig själv.
    Lätt sagt, svårt i praktiken.

    • Kan man generalisera på det viset att alla psykologer väljer medicinering som utväg? (Jag fick frågan från en men de respekterade mitt nej).

      Söka hjälp ja! Ska bland annat ringa fackförbundet för lite råd om vad man kan göra och ställa för krav på jobbet.

      Livskris? Säkert en komponent i det hela absolut. Du är en av de klokare jag känner Maria! (Det där lät ju som ironi men det var en ett uppskattande tillrop till dig).

      • Det är ligger ju i tiden att gå i väggen eller bli deprimerad men jag tror att det ibland ”bara” handlar om livskriser. Om vår förmåga att tänka för mycket istället för att vara. Om kraven vi själva ställer på oss. Jag fattar fortfarande inte hur man gör för att gå in i den där berömda väggen och hur kommer det sig att så många inte ser den innan dom slår pannan i den?
        Jag får ofta höra att jag låter hård och kall. Kanske är det så men jag fattar inte varför folk inte hanterar livet längre rent generellt. Och med det inte sagt att jag mår toppen jämt, tvärtom men väggen??? Depression, näää… Inga större personliga störningar, bara livet som får för mycket tid i hjärnan ibland.

  4. Maria: Tänkvärt.
    Ibland vill jag byta ut hjärnan, sätta den på stopp. Rensa all gammal sk-t.
    Kanske det som ställer till’et.

    • Du ÄR din hjärna och DU styr din hjärna. Rensa inte bort dig själv. Kör i ny mjukvara istället.

    • Här har jag fått ny mjukvara.

      Och jag har blivit mycket bättre på att sätta upp min mentala stoppskylt när jag håller på att ”tänka ner mig”. Tänka på nånting annat helt enkelt. Nånting roligare. (Eller säga till mig själv att den här vägen har jag inte lust att gå)

      Oj, så mycket jag kan tacka min Trollkarl för tänker jag. Och samtidigt vet jag att jag kan tacka mig själv för lika mycket. Jag inser numera hur mycket man faktiskt väljer själv – att välja hur man mår, välja hur man tar saker och ting. Ta ansvar och slänga offerkoftan. Välja hur man vill hantera all den här ”shit happens” – för det gör det som sagt hela tiden. (Till saken hör egentligen också att Trollkarlen blev avskedad för något halvår sen. Han har berättat att han kunde ha deppat ihop över det, men istället såg han det som en ny början. Tankeväckande)

      (Ta inte åt dig – det är bara ytliga flumfunderingar utan att de är riktade mot dig!)

  5. Kunde inte motstå. Tittade på fackets hemsida om stress:

    Tidiga varningssignaler på stress:
    * Magbesvär, huvudvärk och yrsel
    * Muskelspänningar i nacke, axlar, käkar
    * Tryck över bröstet, hjärtklappning
    * Infektionskänslighet
    * Trötthet, utmattning, irritation
    * Sömnstörningar, svårt att somna eller vaknar tidigt
    * Koncentrations- och minnesproblem
    * Oro, rastlöshet, nedstämdhet
    * Minskat intresse, likgiltighet, oföretagsamhet

    Pja… 🙂 Det är dags att göra något åt situationen.
    Och för övrigt känns det som om jag är på väg. Ska se till att hålla farten bara.

  6. WoW

    Är du inte orolig över hur du beter dig? sa BoB igår strax innan jag skulle somna (lägligt som sängfösare)

    Nej, jag gör som jag vill svarade jag och somnade sekunden efter

    Det går inte att anpassa sig efter alla andras nycker utan man måste känna efter själv och göra som man känner känns rätt

    Då tror jag man hittar dörren i väggen och ta sig fram/ igenom svårigheter utan att slå huvudet i väggen…

  7. Lis

    Det är ju jättesvårt att säga om det är en utbrändhet på väg eller inte. Det som är tydligt är ju iaf att det inte är helt ok. Det kan vara tillfälligt med trötthet som ger dessa symtom och som är övergående. Som Maria säger, man kan få perioder i livet som är jäkligt jobbiga och tar sig olika i uttryck. Men man ska ju helt klart lyssna på signalerna.

    Jag vet innan jag blev utbränd hade jag en period då jag jobbade med en kollega som var vidrig. Ingen klarade av att jobba med henne och till slut var jag som en tidsinställd bomb. Blev sjukskriven ett par veckor. Gick tillbaka och bad om förflyttning. DÄR kunde jag själv påverka det som gjorde mig dålig.
    Ett par år senare brast det efter att ha levt under ohygglig press under 2 år. Tecknen jag hade innan var extrem trötthet. Grät mycket. Irriterad. kort stubin. Tappade bort mig vart jag befann mig. Mindre kul då man körde minibuss med vårdtagare som skulle till olika ställen. Ångest. Koncentrationssvårigheter. Sömnsvårigheter, Hjärtklappning mm, mm.
    Då det brast kunde jag inte känna armarna och kunde inte prata. Det slutade med 14 månader hemma.

    Som sagts tidigare är de allra flesta läkare otroligt snabba med att vilja medicinera och personligen tror jag inte på det som ett första alternativ.
    Att sedan få någon att prata med är inte helt enkelt utan det tar oftast fler månader i väntan på tid.
    Det är så svårt att råda. Alla är vi olika och det som hjälper mig kanske inte hjälper dig. Man får helt enkelt pröva sig fram vad som får en att fungera på bästa sätt och som får en att må bra.
    En del pratar. Några mediterar. Tränar. Vistas ute.
    För mig fungerade det efter den första tiden då det var värst hade lagt sig med att prata med vänner. Gå ut oh gå. Sitta vid vattnet.
    Vänta inte för länge om du inte mår bra. Sök hjälp och sök i dig själv vad du tror kan vara bäst

  8. Hej!
    Jag ska inte försöka mig på att ställa en diagnos, det har jag inte kunskap nog att göra. Kan bara råda dig att söka hjälp. Själv stretade jag på och tyckte att jag hanterade livet, men vissa saker rår man inte på. Det kan påverka ändå. Det tog stopp en dag. Gick jag i väggen? Ingen aning. Blev jag deprimerade? Ingen aning. Jag buklandade och fick rent fysiska symptom. Det var kanske det jag behövde, för att börja respektera mig själv fullt ut?!
    Jag tackade nej till medicinering, eftersom jag trots allt trodde på min förmåga att klara av det på egen hand. Högst individuellt. Känn efter själv. Ingen annan kan göra det.
    Stort lycka till och var rädd om dig!

    • Tack för din uppmuntran *p*!
      Idag känns det bättre. Jag har ett korttidsmål att beta av de två timmar som jag ligger back från förra vecka och hittills har det gått bra.
      Medicinering vill jag inte heller ha om det skulle komma dithän. Kroppen ska inte ha mer än nödvändigt.

      (Det är kul att se flödet av läsare mellan olika bloggar. Jag vet vilken blogg jag har att tacka för att du hittat hit 🙂 )
      Du finns redan i min läslista såg jag.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s