Sanning och lögn – bara att välja

Idag har jag haft tillfälle att fundera på sanning och lögn.

Vi talar inte då om de stora lögnerna som ekonomiskt bedrägeri upp till nivån krigsförbrytelser.

Jag började skriva om hur och om man skulle avslöja för någon att man ljugit, men det blev för knöligt och jag villade in mig i mig själv.

Det hela känns inte enkelt. Det borde vara det eller hur. ”Man ska alltid tala sanning” säger föräldrar folkskollärare och det allmänna samvetet.

Jag vill helst leva efter det mottot men ser att jag hycklar också. Att jag väljer olika (grader av) sanningar, att det är ok i ena fallet att öppna sig men inte i det andra. Att det är enklare att berätta att man ljugit för någon som inte står en nära (no shit Sherlock!! men man måste väl inse och uppleva detta själv?). Rädslan för konsekvenser ökar proportionerligt med närheten så att säga.

Jag avslöjade för en person att jag dragit en lögn för denne. Hade jag inte sagt något hade allt varit frid och fröjd. Jag erkänner att skälet var ren egoism. Jag ville få klarhet i en sak och behövde då berätta mer än jag sagt tidigare och därigenom visa att jag dragit en lögn. Det var att lätta MITT samvete och på något sätt rättfärdiga mig själv samtidigt som jag också bad om förlåtelse och var ledsen att jag inte varit öppen från början. Personen blev ledsen men förstod också  mig och det hela blev väl på något sätt ok till slut även om mitt dåliga samvete finns kvar och personen blev en illusion fattigare.

Man kan göra olika val, berätta eller inte berätta och jag tror att inget av dem är mer rätt. Men jag har svårt att rättfärdiga för mig själv att det är ok i ena fallet men inte i andra. Kanske är det så mina val ser ut och att jag får acceptera det?

Jag tänker inte sammanfatta eller komma till någon allmän slutsats. När vi väljer att berätta eller inte är individuellt och ”rätt” just då och för den personen.

Men det manar till eftertanke hos mig om hur jag är som person och vad jag gör i livet.

PS. Det kan också vara intressant att läsa vad Nietzshce har att säga i ämnet.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Förlåt, Funderingar, livet, självinsikt

4 responses to “Sanning och lögn – bara att välja

  1. Jag har fått fler sanningar serverade senaste veckorna än vad jag känner att jag orkar med. Det krossar mig inuti att det jag trodde var sant var lögner.
    man får ljuga. Ibland behövs det men vete fan om man måste tala om det sen. Jag har noll tillit kvar för människor. Noll. Nu utgår jag från att allt som sägs är lögn.

    • Trist att behöva gå omkring och misstro allt man hör. Jag håller med om att det kan bli för mycket och att en sanning för mycket kan göra mer ont än gott ibland.
      Det är ju tyvärr en avvägning som den som berättar ”sanningen” styr över.

      • Den som väljer att berätta styr allt, vilken makt! Makten att bygga eller rasera förtroendet hos människor. Jag tycker att man noga ska fundera på just varför man vill berätta och konsekvenserna av detta.

      • Det är väl ett argument för att man ska fundera mer noga när de gäller de som står en närmast. De man älskar och tycker om.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s