Om bloggande, facebook och två facetter

Jag har den här bloggen.

Jag har ett facebookkonto.

De är inte hopkopplade.

”Farsanmittilivet” skapade bloggen i november 2007, på järnåldern alltså. ”Farsan” behövde ventilera sig och den situation han befann sig i då. Det är historia och mycket har hänt sedan dess. Bloggen fyllde sitt initiala syfte gott och väl.

Jag öppnade mitt facebookkonto för ca två år sedan. Det var jag och inte farsanmittilivet även om de är samma fysiska person. Facebook innehåller mina vänner, släktingar, ett par kollegor nya och gamla och diverse gamla skolkamrater. Kort sagt för att hålla mig uppdaterad på min vänkrets.

Håller ni reda på vem som är vem?

Två sidor

Två sidor

För ett år sedan förändrades detta något. Jag var på en Twitterfest och plötsligt fick  ”farsan” även en fysisk gestalt för andra. Det var ingen big deal med det då. Det skedde gradvis. Jag vet också att flera i teatergruppen jag var med i hittade till bloggen på grund av det jag skrev.

Plötsligt dök en av mina bästa bloggvänner upp på facebook med en vänförfrågan. Jag tvekade i ca en sekund innan jag tryckte på godkännknappen och det har jag inte ångrat.

Nu har det hänt igen. Ännu en bloggvän. Den som gav mig en välförtjänt spark i baken och kickade mig framåt i livet vill bli min vän på Facebook. Jag är frestad att säga ja.

Anledningen att jag inte tackat ja än är att jag tror att jag måste ta ställning till vad jag ska göra med texterna här på bloggen. Ju fler som lär känna mig i verkligheten (IRL, fysiskt, personligen) desto fler blir kopplingarna mellan min mig och ”Farsanmittilivet”.  Det är inget som jag har något emot. Kanske tvärtom. Jag har ofta funderat på senaste året hur offentlig farsan skulle bli.

Däremot finns det skriverier här som är väldigt personliga och utlämnande framförallt när det gäller mina allra närmaste. Min familj.

Jag gillar ”Farsan” han borde vara värd att få finnas kvar. Han/jag står också för det som skrivits här men av hänsyn till familj måste jag göra något med de mest privata skriverierna. Kanske blir det en egen farsanmittilivet-domän? Kanske hamnar det privata materialet överflyttat i någon helt anonym blogg någonstans?

Annonser

9 kommentarer

Filed under bloggar, Funderingar

9 responses to “Om bloggande, facebook och två facetter

  1. Det vore synd om den blev anonym, det är en god läsning.

    Men, jag förstår dig. Jag har fått samma frågor några gånger och klickat på ja, men blivit mer restriktiv. Bloggen, om än under mitt rätta namn, är en del. Facebook är något helt annat och dessutom en väg till en massa information som kanske inte alla ska ha tillgång till.

  2. Maria

    Är det farligt om folk vet vem man är och hur man tänker?

    • Mitt första svar är Nej det är inte farligt, snarast bra för då vet folk vem man är.

      Men då har jag kanske uttryckt mig oklart. Med tanke på det jag skrivit tidigare och som berör familjen så är det saker som jag inte vill få ut till facebook-kretsen. Det kan synas vara en motsägelse att hela världen kan läsa privata och personliga saker medan de närmsta inte får läsa. Jag skrev anonymt för att kunna vara mer privat än jag skulle kunna vara annars. Det skälet att skriva är inte giltigt längre och då faller det skrivna ur sitt sammanhang.
      Jag borde läsa igenom det jag skrivit en gång till , men törs nog säga att jag vill att det ska stanna mellan det anonyma internet och mig. Det känns lättast så av hänsyn till de som är mig närmast.

      Du lämnar ju inte ut allt på din blogg och har tagit ställning på det viset. Det är ett annat förhållningssätt.

      Jag diskuterar detta gärna över den biten mat vi ska ha.

  3. tycker du ska koppla ihop allting!
    gör som jag – koppla din blogg med din facebook och ditt googlekonto sen alltihop med din htc och kör på som vanligt! 😉

    • Hej Emma och välkommen.
      Det är ju en idé. Total transparens. Fast jag tror inte att jag skulle gå på långt.
      Jag läste att i japan är det sällan folk registrerar konton under eget namn. Man gäller hårdare på privatlivet. Följaktligen har facebook inte fått så stort omslag där.

  4. Tackar.
    Nej det är säkert smart att inte ha allt för ihopkopplat. Och inte för mycket med sitt riktiga namn. Men sånt kommer jag alltid på när det är för sent.
    Mina vänner säger att jag ska joina en dejtingsajt, att sånt är väldigt kul, men det känns som att det inte går riktigt nu eftersom jag är så …hmm …lätthittad ^^ Jag får skylla mej själv antar jag. Jag har bränt mina broar sedan länge.

  5. Brukar det inte vara just den där gråzonen som gör det så svårt. Att för mig totala främlingar läser mina tankar och funderingar (det som jag bloggar om och lämnar ut) är inte på något vis farligt, de har ingen direkt koll på vem jag är. Avståndet är tillräckligt stort.
    Att de få människor jag håller närmast om hjärtat, de som i stort sett redan vet allt och skulle fått ta del av det jag tänker på andra sätt om jag inte bloggat läser är också helt i sin ordning, de är redan så nära.
    Däremot är det just det där mellanregistret som är svårt att hantera. Vill jag verkligen att t.ex. mina kusiner, mostrar, fastrar osv. som inte alls har den insikten i mitt vardagsliv och vem jag egentligen är plötsligt ska veta saker, lägga sig i, ha synpunkter på och kritisera vilket trots allt är vad de är bäst på vid de där få stela släktsammankomsterna som ändå inträffar.
    Vill jag verkligen att mina ”bekanta” i form av klasskamrater och arbetskamrater, de som jag inte delar något annat än med än just de kurser vi läser eller de arbetsuppgifter vi har, ska veta, vill jag verkligen att de ska ha tillgång till den informationen när vi inte ens pratar om våra respektive liv med varandra när vi ses?

    Jag har som du inte riktigt kopplat samman allt, samtidigt är jag bara semi-anonym och knappt ens längre det på bloggen, vilket i sig är ett resultat av att nya vänskaper vuxit fram ur de medier som haft koppling till bloggen. Visst, vem som helst kan hitta den och slutligen räkna ut kopplingen till Facebook. Men jag har ändå valt att inte göra den helt uppenbar genom en fast länk däremellan.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s