1+1+1+1+1=0

Helheten är ofta större än summan av de ingående delarna brukar det heta.

Många spår blir det

Många spår blir det

Så känns det inte nu. Jag har tusen spår i hjärnan. En massa startade tankar.

Jobbutveckling – Är jag bra på det jag gör? Ska jag göra något annat? Hur ska jag utveckla mig vidare? Vad ska jag ta upp på utvecklingssamtalet med arbetsgivare? Ska jag söka nytt jobb? Hur ska jag förhålla mig till de ”kollegor” jag sitter med just nu? Min självkänsla åker jojo, säkert för att jag inte har någon att diskutera med om detta. Prova att söka jobb med en låg självkänsla…

Vardagsliv – Barnen ska ha med allt, läxor ska sättas igång och se till att de görs. Hemmet ska naturligtvis skötas. Läkare lärare, kompisar och kompisars föräldrar ska ringas.  Pappershögar bör minskas. Inkorgar bör skaffas. Till slut blir det så mycket att jag inte vet vilken tråd jag ska dra i eller vilken hög jag ska beta av.

Relation – Går på lågvarv just nu. Vi är båda trötta och försöker kämpa igenom vardagen och jobb. Det borde vara tvärtom! Relationen ska väl ge lite energi den med? Att peta in när man behöver det som mest. Vår bröllopsdag firades i stillhet med ett glas vin och lite chokladtryffel i soffan. (Det var iofs rätt skönt och avspänt. Fira efter förmåga och omständigheter så att säga) . Hur hinner man med? Jag tycker inte att det ska vara rosenrött och pussegull hela tiden. Jag vill ha en mental utmaning och samarbete. Det går inte att ha när det enda som sägs är ”Pust” och ”jag är trött” som vi båda säger. (Även om jag försöker hålla mig från trött-ordet).

Personlig utveckling – Ingen slump att den här punkten kommer sist? När jobb  och vardag ligger högt på priolistan halkar de egna behoven ner ett par hål. Risken är att man tar ut det med en smäll när man känner att behoven fått stå tillbaka för länge.

Jag vill gärna ta bort några ettor så att 1+1=3.

Annonser

8 kommentarer

Filed under familj, Funderingar, Relationer, Vardag

8 responses to “1+1+1+1+1=0

  1. Det är livet, det du beskriver. Och om man bara gör så gott man kan brukar det duga. Och så är det viktigt att stanna upp emellanåt, bara vara och faktiskt njuta av det liv man har. Vara rädda om varann…

  2. Jag ser det som att man ska vara glad när relationen inte dränerar en på energi. ibland kanske man har perioder, långa som korta, där man bara är och försöker hålla näsan över vattenytan för att klara vardagens alla ”måsten”

  3. Det är när detta blir det enda som livet innehåller, som det är dags att orao sig. Tillfälliga svackor är nödvändiga att genomlida. Är det normalnivån vi pratar om är det dags att agera.

  4. Om relationen dränerar energi bör man ta sig en funderare, ja absolut.
    Anni: Hur länge är en det en acceptabel normalnivå? En månad, två, ett år eller tio? (Jag spetsar till det, jag vet…)

    Just nu är det normalnivå för oss men jag tror att det reder sig.

    • maria

      Folk har en överdrivet romantisk bild av relationer. För många amerikanska filmer som spökar tror jag. Tänk om livet ÄR så här? Tänk om det är ett bra liv? Passion är underbart. En stund men man blir jävligt dränerad av passion. tacka vet jag en kopp te i soffan intill en lika trött partner – det är kärlek … om man förmår att uppskatta det 🙂

      • Nu vet jag att du inte är en sådan person annars hade man kunnatanklaga dig för ett ”surt sa räven” svar. Jag gillar ditt jordnära sätt att se på saker. Kommer med erfarenheten antar jag?

        Jag har också insett/börjat inse att det inte kan vara passion eller superdupergull jämt. Men relationen ska väl ge energi eller hur? Huvudsaken kanske är att man är nöjd och tillfredas, och om man är i en relation att båda är tillfreds? Gärna samtidigt…

  5. Min familj och jag sitter varje söndag med kalender där vi går igenom vad som ska hända under veckan och vem som ansvarar för vad. Ett bra sätt att få helhetsperspektiv och dessutom en plan för varje dag som man följer. Att sedan föra in påminnelser i mobilen hjälper mig väldigt mycket, som berättar var jag ska vara och när.

    Sedan är det det här med att prioritera. Vad är absolut viktigast – detta är oerhört svårt för mig som har ADHD att avgöra. Jag gör hela tiden felprioriteringar och fastnar ofta i det som inte har hög prioritet och i detaljer. Mindre nu än förr – men ändå. Därför är familjeplaneringen ett bra system och en hjälp att se vad som är viktigt och få feedback. Sedan gäller det att följa planeringen, en utmaning i sig. För saker och ting ändrar sig ju och måste kommuniceras i gruppen så att inga missförstånd uppstår, som blir till ett skav.

    För oss har det varit nödvändigt att skaffa hushållnära tjänster. Det har underlättat enormt. En sak mindre på listan. Har gett enorm livskvalitet.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s