Pustar ut

Nu börjar det kännas lite bättre. NÄ där ljög jag. Det känns mycket bättre.

De två första jobbveckorna var känslomässigt bitvis rena helvetet. Som jag berättat så har jag misstrivts i det projekt jag sitter i. Denna vecka tog jag upp det med projektledaren som kommit tillbaka från semester. Han är en god lyssnare och kom med  kloka frågor.

Projektledaren fick mig också att se min del i det hela. Han uttryckte det som ”hur en sak uppfattas och accepteras beror till stor del på hur den framförs”. Saker man får lära sig. Jag gillar inte att behöva vara så anpasslig men det kanske är en färdighet jag måste träna på.

Det mesta av min ångest och oro har släppt och jag har kommit igång med mina arbetsuppgifter igen. Tack och lov!

Så vad säger det här om mig? Har jag uppfattat situationen i projektet helt fel? Har jag missbedömt de övriga så kolossalt? Gråzonssanning som det oftast är så har vi väl båda rätt. Jag ska låta detta sjunka in och försöka fortsätta hålla igång och inte stoppa upp och grubbla eller hejda mig i kontakterna med teamet.

En dum sak är att jag nu bannar mig för att jag kanske uppfattat teamsituationen fel. Hur man än vänder sig så ha rman ändan bak… Kanske skulle jag i stället satsa på att bara vara, känna och inte grubbla (som deltidspappan skriver om).

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under självinsikt, statusrapport

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s