Något minimalt

Skrivpuff utmaning 2010:218 – 9 augusti

Gränden låg i skugga.

Huskropparna reste sig och bildade en mörk dal där jag långsamt gick framåt, letandes efter rätt nummer.  Suget i magen ökade och jag gjorde en omedveten rörelse för att liksom trycka till, trycka bort det. Uppmärksamheten mattades för ett ögonblick och jag snavade på en asfaltkant och tvingades ta tag mot husväggen för att hålla balansen. Jag tittade ner. Svart asfalt och grå trottoarkant och konstigt nog gräs i någon brungrön nyans som kämpade sig fram mellan det gråa och svarta.

”Är det du som är Dino?” hörde jag en skrovlig röst. Jag vände mig om och såg en man i svart läderjacka, bakåtvänd baseballkeps och en ryggsäck stirra på mig. Han tuggade på något och såg man riktigt noga kunde man ana  ett svart pulver som sipprat ut vid ena mungipan.

”Eh jo, hmm… baljväxterna är fina i år” hackade jag ur mig och mindes vad vi kommit överens om.

Han sprack upp i ett leende. ”Fint, jag har något åt dig. Bästa skeppningen från asien på länge. ” Sade han och såg ut som om jag skulle vara ärad av att få göra affärer med honom. Han satte ner ryggsäcken på trottoaren, reste sig upp och såg sig om för att förvissa sig om att gränden var tom. Han lutade sig förtroligt mot mig ”Det här är noga utvalt, hackat och kokat minst tio gånger. Tro mig det här är goood shit!”. Han grävde med handen i sin ryggsäck och fick framfyra små påsar.

”Jag måste få kolla kvalitén innan jag köper” sade jag och kände mig lite mer självsäker.

”Såklart! Jag är hederlig i affärer och vill att mina kunder ska vara nöjda.” utbrast han och såg nästan en anings förnärmad ut. Han öppnade försiktigt en av påsarna. Jag tittade ner i påsen och såg pulvret, fuktade ett finger och stack ner det i påsen. Jag satte fingertoppen mot tungan och kände den välkända smaken. Det brände till litet. Inte obehagligt men välkänt. Jag kunde inte undgå att le trots att jag visste att det kunde höja priset. ”Det här är bra! mycket bra!” sade jag och försökte dölja lite av nöjdheten. Nu var affären nästan i hamn.

”Bueno!” sade han och räckte över de fyra påsarna till mig. Vi höll på att tappa allt i backen när jag samtidigt försökte räcka över en femhundring. ”Fan inte så öppet” väste han. ”Nog för att vi är på en undanskymd plats men man vet ju aldrig…”

Jag såg ner på påsarna. ”Är det allt? Det var lite minimalt. Jag trodde det skulle vara mer.” sade jag förvånat.

”Vad tror du att man får för en femhundring i dag?” flinade han hånfullt. ”Du har fått vad du beställt och har råd med. Vill du ha mer får du betala mer. Men det du fått är renaste rent”.

Jag kom ut från gränden, omtumlad. Ögonen blinkade och nästan tårades mot det skarpa solljuset.

Jag tittade ner på min hand. Påsarna vägde inte så mycket, men det var det jag ville ha. Rent direkt från källan, inga mellanhänder. Handen skakade litet när jag tänkte på njutningen när jag skulle använda det jag köpt. Jag föreställde mig känslan när jag tar första dosen.

Renaste lakrits. Min passion, min drog.

(Detta är en hommage till Anjo som ibland skriver väldigt hejdlöst men suveränt. Jag har alltid undrat vad som rör sig i hans hjärna, men det är ”gooood shit” Länk till http://anjocity.wordpress.com/)

Vill man veta mer om lakrits kan man läsa på Lakritsrotens hemsida.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Påhittat, Roligt, Skrivpuff

8 responses to “Något minimalt

  1. Jag skrattar lite när jag läser sista raden, för under läsningen har jag suttit och funderat på hur mycket du vet om knarkande…ha, ha…
    När jag sedan läser sista raden sitter jag och skrattar med gårdagens artikel framför mig om att gravida kvinnor inte skall äta lakrits.

    Det blev mycket tankar i en text det. Tackar!

    • Tack Anitha.
      Från början visste jag inte alls vad jag skulle skriva om. Jag började på ett helt annat inlägg men det här blev jag nöjd med.
      Inte vet jag så mycket om knarkande, men beroende har jag funderat mycket på och läst om.

  2. Svinbra tycker jag … och tackar för omdömet om mig 🙂

  3. Få kommer upp i broder Anjos klass. Men du lyckas bra! 🙂

  4. Gillade den skarpt.
    Värsta lakritsmaffian.

  5. Det här tyckte jag om – på något vis. Eftersom jag har minimalt med ordförråd när tesuget sätter in (ja, alltså vanligt påste – varmt!) så tror jag att jag stannar där. Alltid spännande att läsa andras skrivpuffar!

    Emilia

  6. Gillade kontrasten mellan vad jag förväntade mig av slutet och vad som stod. 🙂

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s