Solen

Skrivpuff 1:a augusti 2010

Regnet blötte ner min tröja.

Jag ville inte sätta ner papperskassarna med mat för då skulle de riskera att gå sönder. Fingrarna värkte och jag kunde för mitt inre se hur huden på insidan vitnade av greppet runt pappershandtagen. En droppe letade sig ner från håret över min panna. Den kändes ovanligt varm och kittlade huden. Ansiktet var täckt av små blöta droppar. Snart hemma. Jag borde ha känt mig stressad, vilja komma ur blötan och in i värmen och det torra hemmet. Jag lämnar matkassarna i porten, tar av mig tröjan och vänder tillbaka ut i bara ett linne och byxor.

Till min förvåning saktade jag ner stegen när det började regna ännu mer. Jag tittade upp mot den grå himlen och fick blinka bort de droppar som föll i mina ögon.

Himlen gråter tänkte jag, men kände att det inte stämde idag. Idag blötte himlen ner mig. Genomvått hår, fuktiga kläder. Sandaler som kippar av vatten…

Men det gjorde inget.

Varje droppe som föll på mitt huvud, varje droppe som blötte mina kläder, varje droppe som mötte min kropp. Rensade huden, rensade själen. Bit för bit.

Jag promenerade långsamt och undrade hur jag tog mig ut. ”Borde han inte ha paraply?”, ”Vad är det för tok som är genomsur?”. Tänkte de så de som jag passerade? Brydde jag mig? Icke! Det här är mitt regn. Det här hade jag lovat mig själv. Det första riktiga sommrarregnet skulle jag gå i badbyxor. Badbyxorna var hemma. Jag tog chansen när den kom. Iklädd mina vanliga kläder i stället, hittade jag  vattenpölar att försiktigt utforska med mina fötter. Trevande i början. Man gör ju inte så! Blöter ner skorna, aja baja!

Says who…?

Linnet var genomblött och jag väntade mig att det skulle kännas kallt mot huden. Det gjorde det, också. Ändå var det inte obehagligt. Långsamt tvingade jag mig att vänja mig vid känslan av blötan. Håret var blött och dropparna rann längs huvudet. Jag motstod en impuls att torka ansiktet med handen. Tog ner armen igen. Det här var ju mitt regn! Det skulle få möta mig. Rinna ända in till hjärtat.

Långsamt droppade det. Långsamt letade dropparna in sig i mig. Långsamt sköljde de bort ilska, ånger, tråkighet och stress från min spända kropp. När lager efter lager sköljs bort känner jag, nästan ofrivilligt hur det rycker. Drar i mungiporna. Utan att kunna hejda det spricker jag upp i ett lyckligt leende och tittar upp mot himlen.

Solen!

Lyste i mitt hjärta.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Påhittat, Skrivpuff, Uppbyggande

4 responses to “Solen

  1. Välkommen! Inte illa!

  2. Välkommen! Gillar klart stämningen du får till i texten. Galant debut! Välkommen åter.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s