Läsa andras dagböcker

Det var privat, väldigt privat. Jag såg en liten bit av det skrivna.Det var inte ägnat åt andras ögon.  Ändå så såg jag vad personen hade skrivit…

Hur kommer det sig att andras dagböcker och privata skriverier lockar så? För jag är väl inte ensam om att tycka det?

Är det för att man vill komma den andre in på livet? Dela lite av dennes tankar. Se att vi kanske inte är så olika ändå. Oavsett vem vi är, var vi är och hur så tror jag, kanske hoppas, att vi är samma människor inuti.

Om inte, så vill jag veta mer om det och lära mig skillnaderna.

Jag ångrar att jag läste och bannar min impulsivitet att jag gläntade på de hemliga sidorna. Hade det varit för 10-20 år sedan hade jag fortsatt läsa, men jag antar att jag mognat och slet mig loss och stängde igen.

Jag vet ju vad jag skulle tycka om någon läste mitt mest privata (inte den här bloggen då…). Jag vet också vad det skulle göra med mig om jag läste vidare.  Jag skulle ha sett på den andre med helt andra ögon och dennes tankar skulle färga av sig i hur jag beter mig och pratar med denne. Inte bra! Inte bra alls.

Kanske är det för att jag har svårt för att prata nära, blir riktigt intim och allvarsam tanke- och känslomässigt som jag vill få reda på sådant på en onaturlig väg?  Dumt och fel? Javisst! Jag antar att människan precis som naturen i stort söker den enklaste och lättaste utvägen och lösningen om den får arbeta ostörd. Det var den enda väg jag kände till. Om jag då oavsiktligt skulle ha fått möjlighet att se något privat skulle jag ha tagit chansen. Och känt mig dum efteråt.

Jag har börjat med att forma om min natur även om landskapsarkitekten i mig inte är färdig än.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Funderingar, personligt, självinsikt

2 responses to “Läsa andras dagböcker

  1. Oj, nu tänker jag massor.

    Jag tänker på alla mina dagboksskriverier genom tonåren, graviditet och senare bloggposter (fast de är ju, som du skriver, lite annorlunda i sin natur).

    Jag tänker på den människas dagbok som jag läste, just som tonåring. En utbytesstudent som bodde hos oss, som jag hade träffat i hennes hemland innan hon flyttade hem till min svenska familj, hon var go och rar och genomtrevlig. Jag förbryllades av henne när jag kom tillbaka – hon hade blivit så mycket yta och så lite innehåll.

    Och jag läste hennes dagbok. Och jag chockades. Och jag såg ord som gjorde mig ledsen och besviken:
    ”Irrhönan is back. Still a horse.”

    De orden ristades in i mitt minne och har i mångt och mycket bidragit till min självbild – inte just för att hon skrev det hon skrev, men för att de orden gjorde att en massa annat föll på plats inom mig och kom till att bilda en del av det fundament som jag byggt mitt jag på.

    Jag förbannar mig själv för den impuls och nyfikenhet som fick mig att öppna hennes dagbok.

    Samma impuls – om än till viss del styrd och kontrollerad – använder jag idag nästan dagligen i mitt jobb.

    Sund insikt om din landskapsarkitekt – det är viktigt att förstå innan man kan forma om nånting.

    • För att fortsätta på analogin med landskapsarkitekten

      Jag håller på att kolla upp mitt landskap. Hur det formades och hur det ser ut inför framtida omändringar.

      Som landskapsarkitekt måste man väl dra nytta av landskapet på effektivast möjliga sätt. Man flyttar ju inte ett berg om man inte måste. Man lägger en tåglinje längs en sjö för vacker utsikt. etc etc…

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s