I min dagliga genomgång av bloggar läser jag om Karibien som har gått och går igenom en fruktansvärd kris. Hon skriver verkligt bra om det hon går igenom.
I läsningen slog det mig, helt frånkopplat hennes ämne, att vi väljer vårt nästa steg. Vi har möjlighet att välja vilken känsla vi vill stanna kvar i. Något jag inte alltid gör. Ibland driver jag med i andras val. Ibland driver jag med i mina känslors vågor och försöker ofrivilligt surfa på en känsla som inte leder någonstans i det långa loppet. Jag väljer ibland att vara inaktiv, inte ta ställning eller göra ett beslut.
Bra att känna till om sig själv nästa gång känslan kommer eller beslut ska fattas. Så blir det kanske inte lika lätt att surfa med eller inkluderas i någon annans beslut utan eget medgivande.
Karibien avslutar sin bloggpostning positivt.
En dag är skratten fler än tårarna. En dag har jag tagit mig igenom eländet och kan blicka framåt. Det är jag iallafall säker på.
En känsla som jag trots allt ofta också har. Det löser sig alltid på något sätt. Kanske i fortsättningen med lite mer medvetenhet om vem som styr.
Driva med?
Farsan mitt i livet 