Jag vill få slut på’t – och en buss som kränger till

Eftermiddagen idag var ingen höjdare. Vid närmare tanke var inte förmiddagen så värt uppåt heller. Skulle ha jobbat halvdag men det blev en fjärdedels halvdag. En timmas  vettigt arbete och tre, fyra fem timmars twittrande, stirrande, nästan planlöst surfande samt lite lunch däremellan.

Motivationen kom inte och hälsade på. Tankarna vill inte fastna, de glider fram och åter och vill inte sätta sig till rätta så jag kan tala med dem. Jag vill kunna hålla en tanke i taget och bearbeta den klart innan nästa ska tänkas. (jajaja skyll på ADHD ni som vill) Jag skyller på mig själv. Att jag är som jag är och att situationen är som den har blivit. Det här är tankar på alla plan för de glider in i varandra och det blir för många trådar att hålla reda på.

Men!

Jag vill kapa bort , få slut på gamla tankar. Slänga bagaget som blev stort 2007 och ännu större 2009.

Jag vill säga förlåt. Från hjärtat.

Det var inte meningen att trampa så snett. Och när jag nu trampat snett vill jag be om ursäkt. (Se liknelse om buss som kränger till)

Jag vill börja om , om det går. Göra upp  med gammalt, släppa det och  inte ta upp det igen.

För som det varit idag kan jag inte ha det!

Bussliknelsen

Tänk dig att du är på en buss. Bussen kränger till och du tar ett ofrivilligt steg åt sidan och trampar en medresenär på tårna.

Vad säger du?

……?

Om du är någorlunda naturligt funtad så säger du ”Förlåt mig!”

Varför då? Varför säger du förlåt, det var ju inte ditt fel att bussen krängde till eller hur?

Men det är följderna du säger förlåt för. Att du råkade trampa någon på foten. Det är ju bara naturligt att i det fallet be om ursäkt att det blev som det blev.

Den här parallellen berättade vår parterapeut för oss/mig och den är i högsta grad relevant. Man gör saker som får följder, och så rättar man till det man gjort fel eller åtminstone ber om ursäkt. Det gäller att inse skillnaden och veta vad man ber om förlåtelse för och varför.

Jag fattade inte varför förrän jag fick liknelsen.

Till min fru mest, men även till alla andra som läser. KRAM.

(Puh!)

Annonser

2 kommentarer

Filed under Deppighet, Förlåt, Funderingar, livet, statusrapport

2 responses to “Jag vill få slut på’t – och en buss som kränger till

  1. Dina inlägg ger så fina reflektioener. Jag blir så glad när jag läser här hur du har så många tankesnurror och du använder språket så att man kan leva sej in i de situationer du beskriver.

    Ibland säger man förlåt utan att veta varför bara för att man är så van att be om ursäkt. Jag tappade balansen i en sekund idag och sa förlåt till en papperskorg jag råkade putta till. Fniss.

    Så fick jag bjuda omgivningen på ett skratt. Jag vet inte hur jag är funtad men jag tror jag säger ”ursäkta mej” helt på rutin för jag är så van vid svallvågorna.

    Måla över hela 2007 om du vill och även delar av 2009 och spara bara det som är värt att spara.

    Välj den färg du tycker bäst om och måla nya bilder och skapa ett alldeles fantastiskt 2010.

    Fortsätt lev från hjärtat. Av kärlek.
    Kram till dej och din fru.

  2. Kram! Inte läst din blogg tidigare. Men ämnar nu plöja. /P

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s