Ett förlåt är värt mer än en liten tröja

När jag var i början av tonåren hade jag en favorittröja. Märket var Ivanhoe och den var i det närmaste outslitlig. Det doftade kvalitet i varenda maska och söm. Aldrig tappade den formen och den värmde utan att kännas obekväm eller att jag blev för svettig. Den var min bästa vintertröja.

På den tiden bodde jag med min pappa. Efter att mina föräldrar separerade var mitt hem hos honom. Det var så de ville ha det. Jag hade alltid ett rum och plats hos min mamma så det saknades inte närhet i den delen av min familj. Tvärtom! Det var mest praktiskt med skola och mitt kompisumgänge att jag bodde kvar hos pappa. Men det är en annan historia.

En dag åkte tröjan i tvättkorgen.  Eftersom den var favorit blev den ofta använd och tyvärr krävdes det att den tvättades ur alla dagars lek och damm. Jag och min pappa delade hushållssysslorna, mat, disk, städning och tvätt. Min far är ganska praktiskt lagd. Det ska vara enkelt. Tvättkorgar märkta med 40, 60 och 90 grader. Helt ok för mig. Lätt att redan från början lägga smutstvätten där den hör hemma.

Jag minns inte riktigt hur men det blev jag som plockade upp kläderna ur tvättmaskinen den gången. Plagg efter plagg hängdes upp. Kalsonger, strumpor, oömma kläder radas upp på linan. Tills jag lyfter upp en tröja i barnstorlek…

Min tröja!

Jag tror att det är en av de första gångerna jag blev ledsen och arg på min pappa. Och jag kunde berätta det för honom. ”Hur kan man vara så urbota korkad att man inte tittar på tvättlappen innan man lägger en sak i tvättmaskinen”. Jag var naturligtvis jätteledsen och min pappa blev lika förtvivlad han när han insåg att han hade gjort fel. Jag förlät honom för misstaget men det gjorde ju inte förlusten av tröjan desto mindre.

Jag fick pengar så att jag kunde köpa vilken tröja jag ville.

Men den var inte lika bra.

Liten

Liten

Annonser

1 kommentar

Filed under Förlåt, Pappa, Vardag

One response to “Ett förlåt är värt mer än en liten tröja

  1. Spin Red

    Haha, konstigt vad de där förlusterna i barndomen som aldrig kan ersättas kan bita sig fast. Jag minns en gång jag låg på barnsjukhus. Mamma och pappa hade lämnat en stor godispåse åt mig, men hur jag bönade och bad fick jag den aldrig. Och när vi åkte hem glömde vi den förstås. Och det spelade ingen roll att jag prompt fick en ny, hur mycket godis jag än fick skulle jag komma att tillbringa resten av min barndom en godispåse kort! 🙂

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s