Trapetskonstnären

Vågat

Vågat

Han kastar sig modigt från en pinne endast upphängd i ett par rep. Högt över marken och publiken svänger han fram och tillbaka. Med dödsförakt slungar han sig voltandes genom luften mot mottagaren. Båda medvetna om att ett misstag gör att de faller handlöst.

Pirret i magen och hjärtat bankande av adrenalinkicken gör att de tar ut svängarna. Allt för att få publikens jubel och den egna tillfredsställelsen att ha klarat sig och testat gränserna för vad man kan.

Tanken existerar inte. Endast känslan och lusten över att kunna klara av det till synes omöjliga att sväva genom luften, att upphäva tyngdlagen. Rörelserna och momenten sitter i muskelminne och nervernas invanda känsla.

Friheten att göra detta, att leva på gränsen och inte tänka på följderna har jag svårt att tänka mig utan skyddsnätet. Det nät av förnuft som möjliggör att de kan göra sina konster där uppe.

Jag och och en bloggvän hade en diskussion en kväll.  Vi pratade om att det är bra att använda förnuftet men inte ett dugg lustfyllt. Vi avslutade med att förnuftet kunde ses som ett skyddsnät, en sorts livförsäkring.

Många säger att man känner mer glädje och tillfredsställelse när man följer känslan i stället för det sunda förnuftet. Förnuftet är något som man  kan vila tryggt i. En slags bas som gör att man agera lite mer spontant. Kanske inom de lite förhoppningsvis vida gränser som ens  förnuft har satt?

Hur tänker du?

Förnuft eller känsla. Vad är bäst att agera ur?

Annonser

4 kommentarer

Filed under livet, Funderingar

4 responses to “Trapetskonstnären

  1. Förnuft och känsla – när förenas de två? Jag har ännu inte lärt mig att kombinera lika (eller olika heller, för den delen) delar förnuft och känsla. Det blir istället så att jag agerar utifrån ett av de två. Det beror på situation eller på vilket resultat jag helst vill ha..

  2. nattensbibliotek

    Förnuft och känsla i växelverkan är kanske bäst? Men sen är det väl så att olika människor har olika läxor. En känslomänniska behöver lära sig följa förnuftet ibland och vice versa.

  3. Maria

    Tänker man inte på följderna så är man ju inte speciellt klok… Det innebär ju inte att man måste begränsa sig. Livet är inte svart/vitt. Men ibland kan det vara bra att ha ev konsekvenser klara för sig innan man kastar sig ut. Först då tycker jag att det är lustlyllt att leva på gränsen!

  4. Pingback: Uppe sent och skriver, men var är männen « Farsan mitt i livet

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s