Kamrater från förr – memory lane och framåt

Jag gick ut gymnasiet i mitten av 80-talet. Jag kom inte in på de närmast liggande skolorna utan var tvungen att åka ända in till stan. Fattar ni det. Långt var det, säkert 40 minuter med lokaltåget. Och inte en kotte skulle jag känna heller.

Det blev inte så

En av mina bästa klasskamrater, en operaintresserad kille, skulle börja i samma klass som jag och det kändes bra. Jag döper honom här till LP efter den store Luciano.

Det visade sig att vi var ett helt gäng från förorten som åkte på tåget in till stan. Sömninga och läxläsande varje morgon och pratglada på eftermidagståget.  Även om vi inte alla blev nära vänner så höll vi ihop.

I min klass var vi var tre killar från samma förort så det föll sig väldigt naturligt att vi hängde ihop. Jag, LP och en kille som då gillade David Bowie så jag kallar honom DB.

Det är lustigt hur första intrycket ibland slår fel. DB kom med attacheväska och jag upplevde honom först som lite blyg och lika fyrkantig som väskan. Men det tog sig. Vi kompletterade varandra och hittade beröringspunkter i intressse för språk och kultur. Inte minst i vår humor där vi i hemlighet gjorde narr av en av våra lärare. Men det är en annan historia.

Att vara ihop  i vått och torrt, studera och genomgå de sena tonårens alla svängningar och funderingar svetsade oss samman. Trots något olika bakgrund och intressen så fann vi varandra.

Ibland utökades de tre till att bli fyra. Tjejen jag benämnt som lunchsällskapet LS här på bloggen hörde till ”tågresenärerna” och jag antar att hon passade bra in i vår trio där vi alla var lite udda.

Tillbaka till ”brottsplatsen – ritualer

Vi träffades häromveckan jag DB och LP. Det var tänkt att LS skulle vara med men hon blev inkallad på jobb.

Vi har försökt träffas åtminstone en gång om året vi tre. Då har vi en ritual. Vi återvänder till skolbyggnaden för att minnas. Har vi tur så är den öppen också så att vi kan gå in och insupa atmosfären. Ofta har vi pratat mycket om hur det var då, klasskamraterna och de udda lärare vi mötte.

Inte den här gången.

Efter ett mycket kortare besök i skolan hamnade vi på en restaurang. Jag hade fruktat att vi skulle fastna på ”memory lane” men vi tog oss snabbt till nutidens gator och hade till och prat om vilka vägar som skulle beträdas i framtiden.

Vi berättade var och en om vad som var viktigt nu och hur vi kände oss. Vuxenprat! Moget prat och relationsbyggande. Den här gången kändes det som att vi var på samma nivå och kommunicerade ärligt och öppet. Tidigare kunde det bli mest flams och tillbakablickar. Man behöver båda sakerna.

Jag är glad att vi hade den här stunden och jag ska förvalta den genom att hålla mer kontakt med mina kamrater från förr.

De och jag är värda det!

trevanner500

Tre vänner (bild från morguefile.com)

Annonser

1 kommentar

Filed under livet, Relationer, Uppbyggande

One response to “Kamrater från förr – memory lane och framåt

  1. Spin Red

    Tänker ibland på att vissa vänner, som man ”alltid” haft, de har man också ”alltid”. De kan man ringa fem år senare och fortsätta snacka som om det var igår. Du har rätt, de ska man vara rädd om. Jag har också kommit till insikt om det.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s