Parterapi efter sommaren – början till insikt

Så hade vi vår session efter sommaren. På det stora hela kändes det ok. Jag och frun (finns det inget bättre ord än frun….?) Vi har hunnit smälta och bearbeta första sessionerna och vi har hunnit prata igenom en del.Men det finns smolk i bägaren.

Under lördagen var jag deppig och sorgsen och det berodde på alla känslor som terapin rört upp hos mig.

Jag har senaste året kommit att upptäcka att jag ibland har svårt att ta mig samman och fokusera. Framför allt när jag är trött eller har en massa tankar och mycket som drar. Jag blir då lättdistraherad och gör saker som jag egentligen inte har tid med eller som inte leder framåt. ”Men så är vi väl alla?” utropar du. Nä så är inte alla. Jag tror att det är lite annorlunda med mig. Vår son har en diagnos som handlar om koncentrationssvårigheter och vi har fått mycket stöd och utbildning i samband  med hans utveckling. Jag känner igen mig själv i många av symptomen och det förklarar en del av hur jag agerat, tänkt och känt.

Därför blir jag ledsen och fundersam på vad i det hela som är jag, vad som är ”vanlig” inkomatibilitet och vad som är ”normalt” beteende när man är pressad.

En sak som lade lök på laxen är att jag låg efter med arbetstiden från förra veckan. Jag gjorde ett försök under lördagen men jag var inte i sånt tillstånd att jag kunde jobba. Jag hade ingen ro.  På söndagen åkte vi till Fjäderholmarna och jag drejade en tekopp åt svärmor och umgicks med familjen. Sedan åkte jag till jobbet och betade av en del av timmarna. Skön känsla.

Jag ser det här med parterapin också som en del av min egen personliga utveckling och om jag kan hantera en relation på ett bättre sätt så är det gott och väl. Nu är det bara resten kvar.

PS. Jag kommer att återkomma till de här ämnena i framtiden.

Kram på er kära läsare.

Annonser

4 kommentarer

Filed under familj, Relationer, självinsikt, Terapi

4 responses to “Parterapi efter sommaren – början till insikt

  1. WoW

    Det är bra att få jobba med sig själv, hur man än gör det.
    Så det inte går alldeles överstyr!

  2. genrep

    Förstår så väl vad du talar om. Min egen ADHD-misstanke började också någonstans i detta med relationen och de sätt som man har som gör att det inte funkar. Och så denna trötthet som gör att allt går långsammare och ett dåligt samvete som bara blev värre, vilket gjorde det svårare att få ihop jobb, familj, relation osv. Visst kan tyckas, så är det för många. Pressen man har under barnåren då allt ska ske. Men man anar att det finns något som inte stämmer. Många enskildheter bildar plötsligt tillsammans ett mönster. Så var det för mig.

    • farsanmittilivet

      Genrep: Det var intressant att höra att jag inte är ensam. För mig kom första misstanken och insikten när vi gick på kurs om ADHD för vår sons räkning. Jag upptäckte att ”sådär är det med mig också, så beter och känner jag ”mig.
      Det skulle vara kul att höra mer om var du är och hur gått vidare?

      • Jag är utredd och har fått bekräftat att jag har ADHD nu som medelålders – men anses vara högfungerande. ADHD kan ju yttra sig lite olika, lite mer av det ena eller andra, även kärnsymptomen är desamma. Läs gärna mer på min blogg: http://genrep.wordpress.com. Har valt att skriva anonymt – är inte redo att ”komma ut”.

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s