Hämta barn och skolstart tar på krafterna

Det här är ett kort inlägg.

I går hämtade jag barnen hos min mamma. Trött och less efter gårdagens (trista) arbete åkte jag hem, vilade, spelade GT4 på PS2.  Åker till bilverkstaden och hinner precis dit när reservdelsdisken stänger men får ut mina 74 kronor reservdelar ändå. Tar mig an den drygt timslånga färden med att sitta i kö och ringer frun för att säga redan då att vår tidplan inte håller och att jag kommer att komma hem senare med barnen.  (”Vi” har pratat om att det är viktigt att det inte blir för sent tidigare). Jag har inte orken,  viljan och lusten att tokstressa för att barnen ska komma hem tidigt på kvällen jag vill hinna med att dricka en kopp kaffe med mamma och höra hur det hade varit med barnen när de var där.

Kommer hem kl 22 med två trötta barn men det funkar bra och de somnar relativt fort. Jag sätter mig och slösurfar och rensar hjärnan framför datorn för att få något annat att tänka på innan jag somnar. Sitter till över tolv för jag orkar inte gå och lägga mig (eller vill?). En incident: När jag precis kommit till ro hör jag en första snarkning och jag säger lite halvhögt uppgivet  ”Nej… (inte det också)” och frun vaknar förstås. Inge bra start på natten.

Trötta var vi på morgonen och jag tog tid på mig att komma igång. Omedvetet lång tid och för lång visade det sig. För på tbanan in så sade frun att hon känt sig ensam i att förbereda barnen och frukost etc på morgonen. Javisst jag var trött men hade hon sagt till mig så hade jag kanske vaknat till ur dvalan fortare och kunnat hjälpa till tidigare. Nu var det mesta klart när jag var påklädd och redo för frukost. Barnen var inte ornormalt stimmiga och jag tycker att det mesta flöt på fint. Vi skötte olika delar av hemmet. Tyckte jag….

Så olika man kan uppleva det och det ledde till ett mindre gräl på tbanan om hämtningen och morgonbestyren. Jag blev så frustrerad ett tag att jag bara vände ryggen och gick av tbanan men vände om igen efter ett par sekunder och gick på igen. Förbi den station som jag egentligen skulle av på för jag ville avsluta på ett bättre sätt.

Jag ser det som att : Ok idag gör du det här , nästa gång gör jag det. Man kan/behöver inte vara ansvarig båda två samtidigt hela tiden.

Båda gör så gott vi kan och varför tjafsa om att ”du kunde väl hjälpt till”.   Klart jag kunde hjälpt till men jag hade inte förmågan att se vad jag kunde göra som inte redan var gjort eller att hinna göra det innan min fru gjorde det.

Tänker jag fel?

För övrigt ville jag bara ha en kram och inte plocka fram verktygslådan på tunnelbanan.  Fast det var lite kul att gräla ändå.

Det blev lite längre det här va…? 😀

Annonser

6 kommentarer

Filed under familj, Funderingar, Relationer, Vardag

6 responses to “Hämta barn och skolstart tar på krafterna

  1. Maria

    Martyrbeteende. Antingen säger man till på en gång eller så sväljer man.

    Har du testat att säga mitt i ett gräl ”egentligen så vill jag bara ha en kram”? brukar ta udden av det mesta.

  2. Jag håller med Maria. Vi behöver få ha dåliga dagar ibland, bara det inte blir för ofta förstås.

    Kul att bråka? Hmm, det var en annorlunda ”trigger”. Men om du har tur kanske det blir föroningssex? =D

    • farsanmittilivet

      Jag menar att det var kul att bråka för jag tyckte att bråket ledde framåt plus att vi som sällan har bråkat verkligen vågade. Jag vet inte vad du menar med trigger?
      Det var också bra att jag inte drog mig bort som jag kan göra i sådana situationer. Jag kan mer stå upp för det jag vill.

  3. förSoning heter det ju..

  4. Jasså, på så vis. Det finns en del som verkligen gillar att bråka, ”tjafsa” liksom, som ett sätt att mäta styrka. En del säger att ett förhållande inte kan funka utan bråk och det håller jag *inte* med om. Ett förhållande kan däremot inte funka utan kommunikation, och att bråka är ju ingen bra sådan.. Andra gillar att bråka för ”make-up-sexet” efteråt som kan bli lite mer passionerat än vanligt kanske.. Det var det jag lite skämtsamt trodde att du var ute efter.. =) My mistake!

  5. Pingback: Om bråk, gräl, argumentation eller vahettere… « Farsan mitt i livet

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s