Orken tröt…

Nu när jag ser rubriken så låter det nästan som något dialektalt uttryck för ”Vilken kuf” eller ”Jämrans otur”. Tänk er en gammal plirig gubbe som sitter på bänken och berättar på en nästan oförståelig rotvälska om personer han mött och händelser som hänt.

Men orken tröt när jag skulle ut och jogga idag. Jag hade siktet inställt på ca 30 minuters jogging vilket jag borde klara, men efter knappa 15 minuter så tog kylan, tröttheten och inspirationen kål på mig. Hem och ta nya tag, duscha och åka till jobbet (som jag inte finner inspirerande).

Efter diskussioner på andra bloggar ska jag ta en titt på den här : http://varaktigrelation.se/Extramaterial/Testadinrelationsmodell/tabid/102/Default.aspx. Alltid bra att lära känna sig själv.

För övrigt var gårdagskvällen också lika trevlig som kvällen innan. Vi tänkte gå på Blå Porten men såg att hela lärarkåren från barnens skolor slank in där (slutkläm på studiedagar). Tack vare regnet och att Blå Porten var fylld med kända människor som vi inte hade lust att socialisera med så hamnade vi här. Jag säger bara: Kantarellsmörgås gjord i sjunde himlen, silltallrik med husfrusill och som efterrätt en krispig ostkaka med hallonsylt och tjockt vispad grädde.

Vi samtalade om föräldrars påverkan på sina barn, dvs mig och min fru och våra föräldrar. Jag ska utveckla relationen till mina föräldrar i ett annat inlägg för det är intressant. Vi gled över i diskussion om hur vi kan hjälpa och stödja våra barn och det är också en historia för sig. Hur som helst ett bra samtal. Det behövs tid till att prata. Man behöver en startsträcka och tiden till att reda ut och låta samtalet bölja fram och tillbaka.

Jag kände en gnagande liten oro över kraven på att vi ska få det att funka men beslöt även i går att ignorera den. Jag hatar krav utifrån på sådant, men ännu mer kraven man ibland omedvetet lägger på sig själv.  Jag vill bara vara, känna och älska., känna mig trygg och älska. Enkelt eller hur?

Orken tröt, men den kommer tillbaka.

(PS. Det är inte jag på bilden. Jag ska rota igenom bildbiblioteket hemma efter temabilder)

Annonser

2 kommentarer

Filed under familj, Funderingar, Relationer, Träning, Vardag

2 responses to “Orken tröt…

  1. Ja att bara få älska och vara trygg är ganska få förunnat. Eller också så är man det ett tag och sen händer något. Det är nog helt omöjligt att lyckas med det om man inte både kan konsten att prata med varandra och dessutom är helt ärliga.

    SV: Hehe, sitter du och läser bloggar på jobbet? Inget roligt jobb? Tur att vi finns då.. =D Jag förstår verkligen inte hur ni (läs: killar/män/pojkar) kan stå upp i en halvtimme under duschen? Då måste det ju vara bra mycket behagligare att ligga i ett skönt bad och filosofera? (eller vad GÖR ni egentligen??)

  2. Maria

    Blår dörren *snyft* på Blå dörren hade Pajen och jag vår första dejt för elva månader sen och hur gick det? 😦

    Nu väckte du minnen som får mig i mitt otrygga ambivialenta sätt att dra mig undan ännu mer för att jag inte känner att jag får det jag behöver 😉

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s