Relationsryggsäcken – vad har du packat med dig?

Under ett samtal häromdagen så började jag fundera på vilka relationer jag haft genom  livet. Framförallt på hur nära de varit. Jag kom fram till att den närmaste och innerligaste relation jag haft hittils är den jag har med min nuvarande livskamrat. Konstigt vore väl annars, eller?

Jag saknar att jag inte haft fler sådana nära relationer tidigare.  Jag har inte haft några andra längre förhållanden (eftergymnasialt 3 år, fd kollega ca 1 år, några småflörtar samt en hel del tjejkompisar där jag bara var vän och inte vågade vara djärvare och förklara hur jag kände).

Möte

Möte

Det handlar väl om känslor antar jag? Känslornas ABC. Hur man lär sig hantera sig själv och sina relationer.

Kompisar har jag haft. När jag var yngre var det oftast en kompis i taget. Jag har alltid undrat varför det blev så.

Hur som helst så gav denna insikt mig en del av förklaringen till varför jag är som jag är och varför jag reagerar som jag gör i förhållandet. Jag vet att jag har lätt för att dra mig undan om det blir för svårt. Ett beteende som jag vill ändra på. Det gjorde kanske även att jag inte ”knackade på” när min fru drog sig undan i den stora tröttheten efter vällingåren.

KBT och beteende i all ära men det är också viktigt att veta en del om vad man har packat med sig.

Ett steg i taget.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Funderingar, livet, Relationer, självinsikt

3 responses to “Relationsryggsäcken – vad har du packat med dig?

  1. Maria

    Det är en bra början att fatta varför, den svåra biten börjar sen när man ska förändra ett beteende som suttit som berget i många år…

    Jag ser mina relationsmönster tydligt. Jag som är verbal och kommunikativ men alla känslor utanför kroppen fastnar konstant för dom män som är mer åt det autistiska hållet = katastrof.

    Hur gör man för att hitta nya saker som intresserar? Hur blir jag intresserad av dom män som jag vanligtvis gör till nära vänner istället? Dom som kan tala och känna?

    testar mig fram. Går ut helvete oftast men jag trampar nya stigar i den skog av erfarenheter som är maria

    • farsanmittilivet

      Jovisst är det bra med förståelse.
      Jag försöker ändra mtt beteénde till att våga mer. Vara nära, eller kasta mig ut. Jag har en tendens att dar mig undan när det blir jobbigt eller svårt.

      Inte bra. Jag vågar inte bli bränd.
      Jag får se till att skaffa svalkande hjälp så att att jag kan bränna mig ett par gånger utan att det gör något.

  2. Maria

    Jag har lärt mig att det inte är farligt att bli bränd. Det svider som fan men läker alltid. Lämnar ett ärr som bleknar med åren.
    Jag var fegare än fegast förr. Nu är jag aldrig rädd vad gäller att våga vara jag. Våga tala om hur det känns. Våga säga ifrån. Våga gråta. Våga skratta. Våga älska… fast det alltid går åt helvete.

    NU först lever jag till 100%

Och vad tycker du om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s