I går eftermiddag när jag kom hem från jobbet ville jag ta det lite lugnt så jag sjönk ner i soffan. Tidigare har jag spelat lite Gran Turismo 4 (Bilspel) på Playstation men jag har blivit så frustrerad över resultatet att jag nästan slängt handkontrollen i väggen. Frustrationen har sedan bara ökat när alla andra tankar väller in och så är jag djupt nere i skoskaften…

I går…

Bestämde jag mig för att bara köra, skit samma om jag vinner racingloppet eller inte. Huvudsaken är att jag kommer fram i mål även om det är på sista plats.

Lugnande

Sagt och gjort! Och det funkade! Jag lyckades kasta bort känslorna av frustration och ilska även om de låg på lur och försökte hoppa fram.

Var dock ändå på lite svajigt humör och en del av det beror på jobbsituationen just nu där jag är med i ett projekt jag inte helhjärtat tror på.  Gruppen jag är med i är inte den mest kommunikativa och jag känner ingen teamkänsla i den… Synd!

För jag orkar inte utkämpa flera krig just nu. Ett hemma och ett på jobbet. Kanske ett tredje med mig själv också.

Frun sade på kvällen att hon blir så tveksam när hon ser mina humörpendlignar. Hon frågar sig om det är tillfälligt? Beror det på relationen? Något vi sagt eller gjort. Kort sagt hon vet inte hur hon ska tolka mig. Ledsamt att hon också ska reagera på mitt humör.

För jag är ju likadan att jag reagaerar på hur hon är och mår. Så blir det en bergochdalbanegång där känslorna kommer i självsvängning och förstärker varandra.

Inte bra…

Sade jag till dottern häromdagen.

Men jag lever inte som jag lär. Så jag sitter uppe till 24 och surfar, bloggar och gör lite jobb. Kommer i säng halv ett, och ska upp kl sex…

Och vad blir följden? Jag blir grinig, sur, får låg stresströskel och skäller på mina barn i onödan.

Jag vet det här!! För att må bra måste kroppen få vila.

Ändå gör jag det om och om igen. Kan det vara att jag inte vill möta något? Försöker jag trötta ut mig själv?  Ska sätta mig en stund någon dag denna vecka och ta reda på vilka känslor det här beteendet föder.