Klassiskt uttryck eller hur? Men idag kände jag att så är det ibland.

Jag vill ha tryggheten i det förhållande jag har med mat, värme, barn, kärlek ochh allt som är praktiskt att ha när man lever två.

Samtidigt vill jag kunna flörta med andra, känna på och spegla mig själv. Kanske ha en date, prova hur det är att vara nära andra…

Det här tål att fundera på. Kan man kobinera? Vad kan man kombinera? Vad MÅSTE man lämna bort? Jag tror att det krävs väldigt stor öppenhet och förtroende i ett förhållande om något sådant skulle funka….

Var ute och drack öl med en tidigare kollega som hade ett jobb på gång åt mig. Jag skulle förhöra mig lite om jobbet och snacka lite levnadskonst. Kollegan är skiljd sedan ett år och hon börjar känna sig hemma igen verkar det som. Det var hur som helst väldigt SKÖNT att få prata ut och säga vad jag tycker och hur jag känner just nu.

Vi kom att prata om den här funderingen om man ska vara kvar eller inte i ett förhållande och hon sade att ”den där tveksamheten och grubblerierna kan man ha, men om man bestämmer sig för att fortsätta i förhållandet och den ändå finns kvar då ska man nog avsluta…”

Jag har som jag kanske nämnt(?) lätt för att sätta mig ner och grubba så jag kände att den där meningen träffade väldigt rätt.

Vi pratade en hel del annat också så jag lämnade puben med ett leende på läpparna. Trodde att klockan var 22. Var tvungen att gå tillaka till jobbet för att stänga ner datorn. Väl där så ringer frun och undrar var jag har tagit vägen (hon visste att jag skulle ut och ta en öl med en tidigare kvinnlig kollega så det var ingen fara) Då tittar jag påklockan och upptäcker att hom är  23.45 , jag hade sett fel på en hel timme… Uj! hade jag haft så roligt.  Frun var i alla fall sur för att jag var sen men hon bad om ursäkt senare.