En om-sida hos Henrika fick mig att fundera. Många av de bloggar jag läser är skrivna av folk runt 40. Många av dessa har någon typ av kris eller livsfunderingar som de skriver om.

Om inte bloggmöjligheterna fanns, vad skulle vi 40-årskrisande människor då göra?

Var det enklare förr? 40-årskris: Ja ut och skaffa ny relation, byt jobb och förändra världen… Krisa lite och så är allt löst efter ett par år.

Kan det vara så att bloggandet är kontraproduktivt i en sådan livsomvälvning. Använder man blogg-kanalen i stället för andra kanaler såsom vänner eller uppsökande av nya vänner? Skriver man av sig anonymt i stället för att sätta sig ner med sin partner och reda ut livstrådarna?

Sanningen ligger väl någonstans där. Men det är intressant vad möjligheterna runt en styr beteenden och handlingar.

Om mig och varför jag startade den här bloggen.

Jag lovar det kommer de närmaste dagarna. Här är några ledord:

40-årskris (den började tidigare), relationsfunderingar, kbt-terapi, på rätt plats och med rätt människor? Gör jag rätt saker?