Stressreaktion

Puh!  Andas!
Känner att hela min kropp är spänd. Mitt vänsterben sätter sig i knutet läge utan att jag tänker på det.
Magen säger till mig att ”hörru nu tar du det lilla lugna annars tänker jag knipa till på ett eller annat sätt”.

Det har hänt saker på jobbet. Bra saker som håller på att reda ut sig hoppas jag. Men det är hårt ibland. Ord har sagts som tar djupt om man är lagd åt det hållet.

Övergripande känslan är att jag oftast reagerar på händelser, inte agerar. Det är för mycket och för ofta.

Måste försöka styra upp litet.

Idag är jag på kurs, jobbkurs. Alltid något!

Hörs!

Tagen på sängen

På väg till jobbet nedsjunken i podcasten knackande någon mig på axeln.
Ett glatt ansikte sade hej och jag fick en kram. Det kom lite överrumplade, och särskilt som  personen dök upp i mina tankar häromdagen.
Vi pratade mest om vad vi gjorde nuförtiden och på frågan jag fick om hur det är svarade jag ”hyfsat, det har varit lite upp och ner men annars ok”.

Den här personen fick jag ut ur mitt liv,  hjärna och hjärta för ett tag sedan. Tack och lov! Inte för hennes personlighets skull utan för de konsekvenser det fick.

Därför kändes det lite omtumlande nu. Tusen ordlösa tankar och känslor på en sekund.
Sedan var det över.

Nästan.

Det blir en händelse att fundera på vad jag för med och i mitt liv. Hur jag möter de jag träffar. Vem jag älskar och vem som är vän och vilka som ska lämna mig oberörd.

Tack ändå! Gamla flamma.

Livets mening – olika beroende på vem det berör

Jag läste Andras elände, “underhållning” för välbärgade hos Alt-Ana

En intressant text som ställer frågan eller nästan konstaterar att välbärgade människor inte vill veta av de som har det illa ställt.

De fattiga, de lidande, de sjuka helst ska hålla sig borta. Någonstans på bioduken, i tredje världen, i krigsdrabbade länderna och i sitt slumområde eller i en invandrartät förort etc. Men aldrig i sin bostad.

Jag känner igen mig som del av den välbärgade (medelklass) hon pratar om. Var går ”misärsgränsen” för mig. Vem skulle jag släppa in i mitt hem? Hur sjavig skulle en person vara för att jag skulle ta avstånd?

Svårt att veta förrän man är där.

En tanke om det andra spåret i inlägget. En film som fick mig att känna mig nedstämd och uppgiven nästan rent av deprimerad var den första Matrixfilmen. Trots sin actionyta fick den mig att tänka på frågor som livets mening, liv och död. Enligt mig är ettan den bästa.

Fler än jag har funderat på och skrivit om ”Matrix och existensialism”

Rött eller blått – du väljer. Alltid! (Imaged borrowed from the net)

PS. Hittade denna arikel om top 30 dystopiska filmer. Bilden är lånad från den.

Hej och hå

Senaste två veckorna har varit upp och ner.
Jobbat mycket för att få färdigt mitt program så att kunderna kunde testa i torsdags. Det gick bra för övrigt. Men det var motigt att få jobb gjort när motivationen tryter.
Ibland undrar jag om det är jag eller teamet som är knäppt i huvudet?  När självkänslan blir låg är jag ju så lätt störd i ork och motivation. Om jag då behöver göra intensivt tanke arbete fört att lösa någon ny del i programmet… Det brukar haverera, röjer rättare sagt, jag brukar haverera.
Men jag tog mig igenom det!
Hoppas jag kan utnyttja det flow jag har till att planera för min avveckling i det här projektet.
För gudarna ska veta att haag behöver något nytt!

Bättre kväll

Efter gårdagens erbarmliga eftermiddag gick jag hem med ett strålande humör – NOT.

Kvällen ägnades åt sko-koll så att barnen kunde ha sin innegympa. Innegympa redan i Augusti?? Vad är det för skolir vi har nuförtiden. Ut i leran och kräla med er! Sonen och jag åkte på köprunda till närbelägna franska sport-jättebutiken. Vi hade trevligt (fast han pratade stup i kvarten och undrade varför inte jag gjorde det…).

På kvällen satte jag mig och jobbade koncentrerat 2,5 timme med det som jag egentligen hade tänkt göra på dagen. Skönt! Jag är nöjd med att få det gjort.

Fånga den hala ålen (Bild lånad från Flickr)

Men jag fattar inte vad som händer i min hjärna när det ”släpper” sådär. Jag får inte in hjärnan i ett läge där jag kan koncentrera mig. HUR jag än försöker. Börjar, tar upp tråden , men den halkar iväg igen som en annan hal ål.

Det är inte roligt och en smula läskigt egentligen.

Kroppen kanske försöker säga mig något?

 

Svårligenokoncentreradeftermiddag

Idag em är en sådan när jag är svårligen okoncentrerad…

Jag har för många möjligheter som öppnar sig och alla motorvägar i hjärnan har inga biltullar så det är fritt blås och knappt några trafikpoliser är ute på vägarna.

….Puh!

Dra in mitt körkort…. Nån?

Jag är en näsa

Nu gick det inte längre Inte ens med gott humör kunde jag hålla förkylningen borta. Senaste dagarna har näsan runnit i omgångar. Det är jobbigt. Igår slog det till ordentligt och blev för mycket så idag är jag hemma och underhåller mig med tv vitkökste och skrivande. Soffan är min bästa vän