Jag funderar om jag ska testa att öva på det rent mekaniska, dvs att tala. I jag kan pröva att läsa högt ur en bok för mig själv bara för att vänja mig vid min röst igen.

Eller ta upp teatern igen.

För övrigt är en lunch på slingerbulten i gamla stan värd sina 80 kr.

Gissa om det stressade mig?

Naturligtvis förstod jag att jag gjort någon ändring i sista minuten som pajade progammet, men att hitta det feghet på en kvart med kunderna inströmmande i lokalen…
Vi löste det med att jag fick visa hur det fungerade och det gick ju bra det med.

Så då har jag lärt mig ÅTERIGEN att man ska vara försiktig med ändringar i sista stund.

Det är alltid så att när man ska ha en demo av ett datorsystem så fungerar allt oklanderligt fram till dess att demon börjar. Sådan är lagen. Demospökena tittar fram.

(En vän på facebook trodde att jag skrev demonspöket.)

Jag var på lokala vårdcentralen igår och träffade en ung väldigt trevlig läkare.Jag berättade hela ananasen, åtminstone om halsen. Det blev som jag trodde, först kontroller med ultraljud och provtagning. Sedan blir jag remitterad till karolinska för att prata med öron näsa och hals om eventuell operation.

Jag tyckte synd om dem för alla hade strul med datorsystemet  vilket gjorde att läkaren måste gå till labbet och manuellt fylla i en blankett om provtagning.

Nu är jag igång och det känns skönt även om jag kan bäva lite inför att opereras. Men jag tänker ställa massor av frågor för att lugna mig.

Sedan den 9 december 2009 har du läst sammanlagt 134 215 poster

Jösses….

Tittade i min Google reader under ”trender” och såg till min häpnad ovanstående. Nu har jag inte läst alla poster men de har runnit igenom min reader. Ibland rensar jag och markerar saker som lästa eller bara skummar förbi.  Det senare gäller ibland de jobbrelaterade bloggar som jag följer.

De senaste dagarnas statistik

• Totalt antal prenumerationer: 412
• Lästa objekt: 2 557
• Klickade objekt: 113
• Objekt med stjärna: 39

Ganska rolig statistik. Det visar sig att jag läser oftast runt kl 10, 16 och 21-22 och på torsdagar peakar mitt läsande sett över veckan.

Jag gillar att läsa bloggar…

Jag räknade på veckans timmar och kom fram till att jag hade tid att åka och träna. Låg två timmar back sedan förra veckan men har jobbat lite extra denna vecka.
Idag var det ingen hård träning, mest för att komma igång.
Blir inspirerad av alla andra runt i bloggarna som tränar.

Nu lunch.

Idag blir det jobbe jobbe jobbe!

Ska hinna med att leta telefon till dottern också. Jag har blivit hela familjens telefonadministratör senaste tiden. På ett sätt är det roligt trots att det är en del jobb med det hela.

Har fixat i ordning min gamla telefon till frun som en slags sen julklapp. Snart är vi androider allihop.

Nu är kaffet slut och chefen undrar väl var jag håller hus.

Sedan kommer:

Den kliande  fläcken på baksidan av låret
En fast träningstid
En värk i magens  nedre vänstra hörn
Ut med allt skräp i klädkammaren
Att barnen ska laga mer mat och för övrigt hjälpa till i hemmet

Tusen andra saker men jag börjar här.

För övrigt blir jag sur på mig när jag inte kommer till skott. Kan våra det där med övergångar.

När jag kom utanför dörren imorse låg det ett tunt vitt florsockertäcke av snö på marken. Det hade precis slutat snöa och luften kändes kall och klar. Jag drog in ett andetag genom näsan och åkte genom tid och rum till en obestämd skidsemester.

Det där första ögonblicket när man kliver ut ur bussen eller precis har stigit av liften och står på toppen av backen och andas in vinterluften.

Märkligt vad dofter väcker känslominnen. Häftigt och underbart.

Jag kan gå igång på det eller dröja kvar i den härliga känslan som doftminnet väcker.

En tidig tågluffarmorgon i ett morgondisigt Wien. En morgon i Paris när gatustädarma slamrar utanför hotellet.

Har ni sådana här ögonblick?
Jag hoppas det. 

Posted from WordPress for Android

http://farsanmittilivet.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=1795&action=edit

Fantastiska Morgan (bild från Dramatens bildbank)

På nyårsaftons sena eftermiddag tog vi med barnen till Kungliga Dramatiska Teatern för att se pjäsen ”Två herrars tjänare” av sjuttonhundratalsdramatikern Carlo Goldoni. I huvudrollen som tjänaren Truffaldino ser man den fantastiske Morgan Alling. Rollen är som klippt och skuren för honom  vilket många andra har skrivit om, och jag tror att han har riktigt kul själv på scen.

Commedia dell’arte bygger mycket på improvisation utifrån givna förutsättningar. Visst är det så i livet också? Det rimmar bra med mitt motto ”Borta hemma men bra bäst”.

Tjäna två herrar? Jag associerar till bloggen och mitt liv. Eller kanske till min egen vilja och andras. Det är väl så att man tjänar flera herrar utan att tänka på det. Precis som i pjäsen när ”Herrarna” möts kan det bli krock. Då kanske man ska veta hur man vill hantera det och inte skylla på den fiktive tjänaren ”Pasquale” som huvudrollen gör.

Det är också så att man har olika delar av livet. Jobb och fritid behöver inte flyta ihop. Öl och biljardkompisarna är inte nödvändigtvis samma personer som man har parmiddag ihop med. Mina egna intressen behöver inte ligga i konflikt med partnerns eller familjens. Konsten är att hitta balansen.

Sedan jag jag tycka att det är en fördel om ”herrarna” känner till varandra för det gör tjänarens arbete så mycket enklare.

Våra barn ville inte alls gå på teater på nyårsafton och för den ena var det den värsta dagen på året  jada jada jada…Nå! De brukar vara svåra att få med så vi lät det passera och försökte påtala fördelarna med att ha en lite mer positiv och öppen attityd.  För man vet ju inte hur det är innan man har prövat.

Det bästa ögonblicket på hela kvällen var ca tre minuter in i föreställningen när jag tittade på barnen och såg deras fullständiga koncentration mot scenen och ett leende på deras läppar.

YES! Det blev som vi trodde.

/Er ödmjuke tjänare Farsanmittilivet

Googlesökning på pjäsnamnet.

Vem vet jag kanske slipper jobba i morgon.

Nästa inlägg ska handla om 2011.

Posted from WordPress for Android

Skåne (bild lånad från Flickr)

Jag kom på häromdagen att min skånska blir mycket bättre om jag lutar ner hakan lite mot bröstet och lägger ner rösten mer ner i halsen.
Det hör till saken att min mamma är från skåne och under julbesöket hos henne så började vi fåna oss och prata breeed skaåunnska.
Kul hade vi.

PS. Började skriva en kommentar hos Pbloggen men det flög över hit i stället.

Så vad händer då med farsanmittilivet?

Relationsfunderingar går fetbort för hon kommer att lägga sig i fråga och fundera (eller hur mamma?) Och det misstaget tänker jag inte göra igen.

Livsfunderingar som jag brukar slänga ur mig här går väl kanske an fast det kan bli en massa knöl med det också.

Kvar blir en menlös sörja med bara ytligt innehåll och det kan vi vara utan för då blir den här bloggen bara halv eller en fjärdedels.

Snablar!

Tyvärr bli det väl en ny blogg.
Synd för jag gillar farsanmittilivet för den ÄR jag.

Vad tänker ni? Har ni några goda råd?

Posted from WordPress for Android

Posted from WordPress for Android

Jag hade lugnt och skönt med en kopp te och  satt och pysslade med att kopiera lite bilder till datorn då det ringde på dörren klockan 10.

Cleaning woman! (bild lånad från Flickr)

Städerskan! Hade vi totalt glömt bort. Normalt kommer de när vi inte är hemma så det brukar aldrig vara något problem. Vi visste ju att hon skulle komma idag men det föll bort.

Alltså fick vi äta frukost i vardagsrummet och sedan hålla oss undan bäst vi kan. Sådant kan man stå ut med även om det känns lite konstigt att hon är här samtidigt som vi.

Annandagarna tillbringades med släkt på främmande ort och gosande med världens sötaste brorsbarn. Våra barn tog hand om dem och då kunde farsan vila och umgås med släkten.

Snart blir jag tvungen att flytta på mig…