Teater är inte verklighet – andra lagar råder

På scenen gäller inte samma lagar som i verkligheten Detta kan få sådan konsekvenser som att

• Man inte tittar på den skådespelare man pratar med.
• Man inte skymmer varandra.
• Man går bakom någon som har högre ”status”.

Publiken!

Publiken är de som ska se vad som händer hos rollen. De kan inte läsa tankar och inte se ett ansikte som är vänt bort från scenen.

Man måste ha så kallad undertext hela tiden, inte bara när man har sin replik. Precis som i ”verkliga livet” så tänker och agera du utan att du pratar. Repliken är bara toppen på isberget. Undertext är det som försiggår i rollens inre.  Iaktta- värdera – reagera – (eventuell replik).

Det är därför en stor del av teaterarbetet består av fundering kring rollfiguren. Var kommer denne ifrån? Vad är hans historia? Varför tänker hon som hon gör? Vad får honom att reagera med glädje, sorg etc? Och viktigast; vad har rollfiguren för relation och tankar om de övriga rollerna?

Undertexten var är den?

Entré – Sorti – Alltid en riktning!

Om du går in på eller av från scen är du på scen ända tills du inte syns! Om du går ur rollen när du går ut genom en dörr i fonden ”dör” rollfiguren fullt synligt mitt i steget.  Man är alltid på väg in till något på scen eller bakom scenen. Det kan bli komiskt när hjälten utropar ”Nu drar jag ut i strid för familjens ära!” och slappnar av så fort han hunnit halvvägs genom dörren. Då känns hans hjältemod inte så trovärdigt…

En sak i taget

Låt inte för mycket hända samtidigt. Publiken måste  kunna hänga med. Därför är det viktigt att man går igenom komplicerade scenerier (rörelser på scen) och nästan schemalägger varje rörelse och förflyttning. Nästan som dansens koreografi.

Rekvisita äter din figur

Om du står för nära ett bord eller annan rekvisita ”dör” du. Rekvisitan ”äter upp” dig. Se till att ha utrymme runt rollfigurerna. Detta kan man utnyttja för att skapa en folksamling genom att klumpa ihop sig.

(Tankar från en teaterrepetition)

Efterlyser replokal

Teatergruppen jag är med i behöver en lokal att repetera i.

Lämpligt är att den har minst ett stort rum där man kan öva de stora scenerna. Det behöver inte vara med en scen. Vad som också är viktigt är att man har några sidotrymmen där de som inte är på scen kan sitta och öva texter etc.

Vi vill att lokalen ska ligga i Stockholms innerstad eller angränsande. Om lokalen ligger utanför är det bra om man kan ta sig dit enkelt med lokaltrafiken.

Jag kan tänka mig att skolor, kyrkor eller ideella föreningar kan ha lokaler som är passande.

Om du har tips på detta skriv en kommentar så kontaktar jag dig via mail.

Funderingarna tar fart – rollerna tar form

I helgen träffades vi i teatergruppen.  Ännu utan regissör. Jag har blivit tillförordnad regisörsbiträdeadministratör och såg blickarna på mig förra repet: ”Vad ska vi göra nästa gång?”. Jag svarade vagt att vi repar text eftersom vi fortfarande står med manus i hand.

Efter lite funderande på bussen till repetitionen tänkte jag att vi kör en genomläsning och diskuterar vad som händer i scenerna. Det kan gå åt helvete eller det kan bli intressant.

En amatörteatergrupp består av en massa olika personer med olika motivation, drivkraft och energi. Då kan det bli lite stökigt och rörigt inför ett rep särskilt som det föregåtts av ett årsmöte i föreningen.

”Alla på plats?!”

Tystnaden börjar lägga sig. Alla tittar på mig. Jaha (gulp) bara att köra! Några korta administrativa meningar och sedan förklarar jag min idé dagens rep. För att tända lite ljus och föda lite idéer hos de andra berättar jag vad jag tycker om pjäsen. Många bottnar, relationer mellan personer, triangelrelationer, fyrkantsrelationer, känslor, människor och företeelser. Jag brinner, jag hittar motsatser i pjäsen.  Gammalt och nytt, trångsynthet och vidsynthet, förnuft och hjärta.

Jag hinner knappt avsluta min uppräkning när de andra faller mig i talet och rader upp de motsatser de hittat.

Bravo! Mer sådant. Nu läser vi

Tystnad! Jag beskriver första scenens miljö med låg och ändå klar röst. Koncentration!

Det här var behövligt! Tidigare har vi bara repat, kört repliker och provat på scen. Men utan en riktig (nästan) regissör.

Jag läste i en intervju med Jonas Karlsson att det mesta av jobbet är det egna funderandet, timmarna (dagarna) på sofllocket där man försöker hitta undertexten det som ligger bakom replikerna. Här blev det en gemensam start på funderandet och ALLA deltog.

Iakta, värdera, reagera

Repliken är toppen på isberget.

Manlig huvudroll åt lunch med Kvinnlig huvudroll

I går åt MH lunch med KH . De hade bestämt träff med hjälp av brevväxling och sedan telefon. Mötet var lite trevande men ändå avspänt i och med att de delar uppfattning om mycket. De har olika bakgrund och uppväxt men fann varandra i tankar som uppstår tio i taget. MH  lät KH prata om sitt och förundrades över människan med de många tatueringarna. De pratade associationsrikt om stugbyggen  i Norges fjordar  och hur man trimmar en EU-scooter. De kände både igen sig i att tankar kan fara iväg av sig själv eller mala på utan hejd så att sömn blir tråkigt. Rastlösa själar som sökte förklaringar och funderingar.

Någonstans mot slutet av samtalet kände han att det skulle gå bra. Något släppte och ett leende for över hans ansikte. Det kunde utvecklas till en fin vänskap.

Spela roll

Så var det nästan.

Jag hade stämt lunchträff med min motspelerska i pjäsen för att diskutera våra rollfigurer. Det blev mer en diskussion om vilka vi är, ja denna gång mest hon. Först mot slutet började vi diskutera pjäsen, och våra roller men ganska splittrat och fragmentariskt. Jag tror att vi båda inte vet hur vi ska hantera den känsliga intima relation som våra roller har. Vi är båda överens om att det är bra om vi lär känna varandra och blir bekväma som personer nära varandra. Risken är att det blir taffligt det som ska vara känslofullt och intimt.

Hur närmar man sig en roll där man ska spela förälskad? Hur närmar man sig en roll som ligger utanför ens  egna referensramar? Hur får man två rollfigurers kärlek att verka äkta?

Hur som helst tror jag att med det jobb vi vill lägga ner i pjäsen och rollerna så kommer det att bli en härligt rolig, med skräckblandad förtjusning fylld resa.

Som att vara där

Det var teaterrepetition häromdagen. Den andra för min del. Vi repeterade en del av pjäsen som vi inte hade planerat att ta den dagen. Själv hade jag läst igenom två gånger men utan att fokusera helt på mina repliker. Men vilken repetition! Trots att en del inte var närvarande och andra fick hoppa in och läsa deras repliker med ibland lite stapplande resultat så var det väldigt bra.

Jag försökte koncentrera mig på att ”vara där”, lyssna på de andra rollfigurerna, ta in vad jag tyckte om dem och vad de sade. Bitvis gick det riktigt riktigt bra. Just när jag vågade vila, vara tyst, invänta känslan och inte bara säga repliken mekaniskt. När motspelaren ser en i ögonen och kontakt uppstår mellan rollerna. Då är det magiskt!

Repliken är ju toppen på isberget. I ”verkliga livet” pratar man ju inte bara utan att det finns en riktning och en känsla och tanke som repliken bottnar i.

Vi pratade gemensamt om att när vi ska plugga in repliken ska vi ägna mycket tanke åt varför rollen säger just så och just där. Alltså är det viktigt med det egna jobbet med den egna rollen. Vad har denne för bakgrund? Vad tänker denne? Hur har rollfiguren hamnat i den situationen som är pjäsen.

Vad säger rollen?

Lite vitsigt kanske man kan säga att man inte ska spela roll… Men det beror på pjäsen och vilket uttryck man vill ha. För oss är det nog Konstantin Stanislavskij som gäller.

Anropar Finland

Jag har sett att jag har fått några läsare från Finland. Välkomna hit. Om jag kunde finska så skulle jag väl säga ”Terve terve” eller något sådant.

Min gissning är att de sökt på ”pjäsens namn” som är den pjäsen som jag ska spela huvudrollen i.

Det skulle vara jättkul att höra om erfarenheter från gamla finland, Tavastland och det som sker i pjäsen.

Google docs FTW – Dokument var du än är

Jag har börjat testa att använda googles tjänster (Gmail, google reader, calendar etc).

En tjänst som jag börjar gilla mer och mer är Google Documents. Just nu är det bara för att ha teateranteckningar med mig vart jag än har en dator. Smidigt att kunna klämma in en fundering eller en kommentar både när jag sitter hemma, på jobbet (ahem det där läste inte min arbetsgivare…) eller om jag sitter på internetcafe.  Bra att ha dokumenten ”med sig” utan att behöva släpa på en usb-sticka. Dessutom kan man vara flera som delar på samma dokument vilket kan vara en fördel om man jobbar ihop med någon.

Upptäckte att det finns massor av mallar som man kan använda. Jag antar att de flesta är på engelska förstås…

Övriga google är inte så dumt det med, kalender, RSS-läsare etc. Bla kalender använder vi för sonens aktiviteter och synkar till hans telefon med Goosync.

Långsamt så börjar jag insupa ”The Google Kool-aid” *1

Drick detta

*1- Utrycket om att ”Drink the Kool-Aid” har bland annat koppling till en dyster händelse som kallas Jonestown-Massakern.

För övrigt kan Kool-Aid användas som garnfärg vilket jag tycker verkar vara en betydligt trevligare sysselsättning än att ha ihjäl sina församlingsmedlemmar.

Oroar jag mig i onödan? – Teaterns inverkan på psyket

I söndags var jag på teaterrepetion för första gången. En upplevelse med blandade känslor.

Roligt att få träffa gamla teaterkompisar som jag inte sett på över tio år. Roligt att få spela teater igen. Skitnervöst att spela teater igen. Det visade sig att jag kanske var den som läst på bäst eller i alla fall funderat mest runt rollen jag blivit tilldelad. En rolig sak är att jag troligtvis kommer att ha två mammor och två fruar pga dubbleringar i rollbesättnigen. Det innebär extra arbete i repetitionerna men då får man göra när det finns fler villiga skådespelare än roller.

Gruppen hade bara setts två gånger för den här uppsättningen så vi är precis i uppstartsfasen för pjäsen. Då är det alltid lite olika viljor och löst sammansatt hur det ska se ut med reptider, premiärdatum etc. Det hör till i amatörteaterns värld, kanske den riktiga också?

Jag kände mig lugnare mot slutet av repetitionen. Ska försöka att intala mig att det här går bra, och att jag klarar det. Hänga fast vid min plan för inlärning och rollstuderande. Kanske ”spela lite teater” och låtsas att jag har pejl på läget för att närma mig de övriga i ensemblen, särskilt de som jag kommer att ha flest dialoger med.

En av scenerna ska utspelas mellan min roll och älskarinnan i hennes sovrum. Ingen nakenscen nej nej men det ska vara elektriskt. I en annan ska hon kasta sig om halsen på mig och jag ska kyssa henne. Uhmm spela teater. Jag tror att jag får ta fram erfarenheter ur eget liv för att hantera detta. Känns som en utmaning, men en positiv sådan.

Hej vad det går...

Men det påverkar hur som helst psyket så det får vara skakigt ett tag medan jag bearbetar det.

Oron då?

Jag var hos tant doktorn häromdagen för jag har varit svullen på halsen från och till de senaste två veckorna och undrat litet om det är sköldkörteln som spökar. Snabbsänkan visade i alla fall inget oroande men vi får se om en vecka vad proverna säger. Piller eller inte…

Något är det i alla fall. Säkert en kombination av alla möjliga saker som far genom kroppen och huvudet just nu.

PS. Jag har varit restriktiv med att skriva allt för personliga saker på sistone pga orsaker som jag nämnt i tidigare inlägg. Fram för allt är det personliga saker som rör min relation. Däremot vill jag gärna skriva om vad ”Min manliga huvudroll” tycker och han har nog en hel del att säga.

Första gången igen – skrämmande vilja

I kväll är det första gången. Första gången på länge som jag träffar dem igen. De som jag tillbringade många kvällar med för nästan tio år sedan. Det är dags för första repetitionen av pjäsen jag ska vara med i.

Jag kan erkänna att ibland skrämmer den här pjäsen skiten ur mig. För att den har beröringspunkter med sådant från mitt eget liv. Sådant som jag helst vill komma bort från och inte vill ska hända igen. Jag är rädd för att det ska trigga igång känslor som jag kommer att ha svårt att hantera.

Å andra sidan tar jag det som en utmaning ”kom igen bara, ge mig vad du har pjäs!”. Ett slags terapeutiskt syfte att bearbeta det som hände och finns inom mig. Detta överväger rädslan. Känslan att jag ska vara starkare än mina känslor, att verkligen kunna hantera dem och använda dem till något bra, kreativt.

Jag vill verkligen ändå spela den här pjäsen, vad som än kommer upp.

Ta fram demonen i ljuset

Pluggar text

Jag pluggar text till pjäsen nästan var ledig stund. Tack och lov har jag inga monologer även om de säkert skulle sätta sig de med.

Nöta nöta nöta

Så här har jag läst manus.

1. Läst igenom två gånger och samtidigt markerat mina repliker med överstrukningspenna.
2. Skriver undertexter, kommentarer och frågor i mraginalen.
3. Jag har letat musik och platser som nämns i pjäsen. (Tack google och spotify)
4. Jag skrev en egen sammanfattning av pjäsen med alla scener.
5. Nu börjar jag repetera om och om igen de scener som jag ska vara med i.
6. Jag har alltid en penna när jag läser så att jag kan föra in anteckningar

Det ska bli spännande att se om ansträngningarna ger resultat.

Målet är att när man ställer sig på golvet så ska replikerna sitta med lätthet. Man ska inte behöva ha en papperslapp i handen när man tränar in scenerierna. På så sätt blir man friare vid repetitionerna. Har en tidigare regissör sagt.

Jag tror det stämmer.

Hur gör du när du ska lära dig en text utantill?