Nej det är inte ett ”är” för mycket i rubriken.
Jag prenumererar på Lyckobloggen och läste idag inlägget Goda intentioner grunden till låg självkänsla?.
Det var några polletter som trillade ner vad gällde mig själv. Att alltför mycket söka bekräftelse hos andra och växelvis få eller inte få den gör att självkänslan åker jojo.
Inlägget funderar kring intelligens och om man ska se den som statisk eller något som kan utvecklas. De olika tankesätten får betydelse i hur man agerar (eller inte agerar)
Statiskt eller utvecklingsbart (Bild lånad från lyckobloggen)
Jag tittade på bilden och insåg att jag ofta varit på den vänstra statiska sidan på sistone. Jobbmässigt har jag undvikit de där utmaningarna, gett upp och inte ansträngt mig så som jag vet att jag kan. Privat har jag då och då hamnat i samma fälla. Framför allt i mitt eget huvud har jag förväxlat det jag gör med det jag är.
Det kan lätt bli grumligt när man tänker på ”gör” och ”är”. Självkänsla ska väl bygga på det man ”är” säger de flesta. Jag har förväxlat det jag ”gör” på jobbet med vad jag ”är”. Om jag inte lyckas eller kommer framåt med arbetsuppgiften så känner jag mig dålig och åker ner ett par hål i självkänslan. Klassisk sammanblandning av självkänsla och självförtroende. Eller?
Som Erik skriver i kommentarerna så växlar man mellan de två tankesätten att se på sig själv för det man ”är” respektive vad man ”gör”.
”Berömmer vi oss själva och andra efter vad de gör leder det till att vi vågar utmanas, växa och ibland misslyckas – vilket verkar vara den riktiga nyckeln till framgång och till och med lyckliga relationer.”
Det här känns som en fortsättning på mitt tidigare inlägg Jag gillar inte att ge upp.
Farsan mitt i livet 
Självkänsla är alltid det man ÄR, självförtroende är det man gör.
Jag som lever med en man som bedömer (bedömde) allt vad man (och han själv givetvis) gör har många intressanta (och jobbiga) diskussioner kring detta. Han hade aldrig ens tänkt på att vem man är inte har ett dugg att göra med vad man presterar. Utifrån det började han sin resa mot en bättre självkänsla. Det går bra 🙂
Hej Maria,
Självkänsla(self-esteem) brukar definieras av lyckoforskare som vilket värde man anser sig ha tillsammans med den kompetens/förmåga man anses besitta. Dvs. som en samlingsterm för både själv-värde och självförtroende.
Innan vi talar om stark/svag självkänsla drar vi stor nytta av att först ta hänsyn till vilket tankesätt vi har när vi förhåller oss till självet. Det är viktigt att trycka på att bara genom att tro att vi ÄR våra egenskaper så sätts vi i ett fixerat tankesätt.
Det går alltså att ha en stark självkänsla(värde & förmåga) utan att man tänker att man ÄR något. Ett Utvecklings Tankesätt ligger ofta till grund för en stabil självkänsla.
Mvh
Erik