Är på knytkalas på dotterns skola. Vi kom tjugo minuter försent, så hon missade att se uppträdandet som jag inte kände till att det var.
Var inte på pigg på att vara social idag men släpade mig hit ändå. Frun sade ”man kommer inte tjugo minuter försent”. Kanske inte… Men känner man till mina förutsättningar?
Jag blev matt av hennes kommentar för just nu är varenda motgång svår att ta. Det räcker med det jag anklagas mig själv för.
Det räcker nu!
Arkiverad under: Barn, Förlåt, Sirap, familj | Taggad: trött, misstag, segt, missar
Nu är kalaset slut. Känns bättre nu men jag satte mig i ett klassrum och vilade en del av tiden.
Där se hur kvällen avlöper.
20 minuter sent? Hade du varit min man hade jag varit skogstokig – oavsett förutsättningar. Ok, om det bara gällt din tid men nu blev ju dottern lidande.
Fast jag är grymt tidsfixerad och förlåter snabbt sena personer efter ett rejält utbrott
Jo. Måste ändå säga till vårt försvar att framträdandet var okänt för oss. Jag bad dottern om förlåtelse på kvällen. Jag frågade om hon visste om det och det gjorde hon ju för de hade tränat. Jag antar att det skulle vara en överraskning och att hon inte sade något. Och på hade hon ingen aning om att det var i början på festen som hon skulle sjunga.
Jag känner mig som en skurk blandat med ”man gör på gott man kan” och det känns kluvet.
Det går över naturligtvis.
Jag vill lära mig något av det har.
Man lär så länge man lever. Träning ger färdighet.
Tänk om du inte hade kommit dit alls. Vad hade frugan sagt då? Ni verkar ju vara två om ansvaret så…
jag fattar inte hennes kommentar.
Skuld och självanklagelser gör bara arbetsminnet sämre vid ADHD.
Tänk att du är bra hela vägen!
Strålande rakt igenom.
Och … även den bästa kan fela ibland.
Kram
Hon har bett om förlåtelse för sin kommentar. Två gånger minst. Och hon är förlåten.
Kärlek från båda hållen.