En lustig sak hände mig på vägen hit…

Jag hade meddelat jobbet igår att jag skulle var borta på förmiddagen. Jag skulle nämligen på ett spännande seminarium om nya verktyg man kunde använda i mitt dagliga värv. Såg fram emot att få göra något lite annorlunda och eget och slippa det lite trista omgivningen på kontoret. Morgontrött hoppar jag på en buss som enligt en vänlig dam på hållplatsen ska ta mig till rätt ställe.

Jag tittar upp från twittertelefonen när bussen tar en för mig oväntad väg, och frågar häpet tjejen bredvid: ”Går inte den här bussen till xx?”. Jag får det vänliga rådet att hoppa av och byta buss. Shit! nu kommer jag precis i  tid. Jag som hade siktat in mig på bjudkaffe och gratismacka.

Några minuter före utsatt tid travar jag in i lokalerna och möts av…

Ett lugn. Knappt en kotte är där. Några sitter vid datorer i en utbildningssal och inga värdinnor stå roch möter upp med namnlappar som de brukar. Hmm något stämmer inte. Jag tittar på klockan och funderar på om jag lyckats missa tre dagars vintertid…

När jag försynt frågade om seminariet log receptionistkillen glatt och sade ”Ja om precis en månad kan du komma tillbaka”.

Tidsnöd

Finns det något lämpligt straff eller skamvrå som man kan få stå i?

Men om en månad kommer kaffet att smaka  så gott.

…om jag kommer i tid.