Efter två dagars vila känner jag mig bättre. Officiellt var jag förkyld men egentligen var jag slutkörd. Inte utbränd. Bara lite sotig på händer och i huvudet.
Jag borde ha sett varningstecknen: nästan maniskt konsumerande av information, kontaktsökande utan plan, virrighet och svårighet att se framåt och planera, håglöshet och trötthet.
Vad stoppar elden? (Bild från fliccr)
Samtidigt kopplar jag bort mig själv, stänger av en del av omvärlden.
Jag borde ha sett?
Jag ser nu.
Klokare? Kanske.
För övrigt ska jag skicka det här till en närstående. Det är viktigt.
Arkiverad under: livet | Taggad: stress, timeout, trötthet, utbränd
Kommer du ihåg det här till nästa gång som du är på väg in i den här karusellen?
Ett gott råd på vägen: utred dig. Om det är så att du liksom sonen har ADHD-diagnos, kan du kanske få verktyg att hantera detta bättre på. Tyvärr går många med ADHD in i väggen. Det är som gjort för oss. Och vi som har ADHD har mycket, mycket svårare att ta oss tillbaka igen. Arbetsminnet brakar ihop och psyket blir skört. Vårt funktionshinder blir alltså ännu större. Virrigheten och tröttheten är en typisk varningssignal, som du inte kan vila frisk.
Maria: Förhoppningsvis. Jag har lärt mig att se tecknen tidigare nu än innan. Ett par steg på vägen.
Genrep: Bara att få insikt i sonens svårigheter har fått upp ögonen på mig själv och mina svagheter. Det var en ögonöppnare för mig själv att gå på kurs om det här.
Det jag skulle vilja ha verktyg för är att
* Planera
* Vet när jag ska bryta
* Följa upp.
Det skulle underlätta för mig oerhört.
Även om vi kan lära oss – skaffa strategier och kanske lära oss att både stressa mindre och inte göra för mycket samtidigt – så finns avledbarheten och impulsiviteten fortfarande kvar. Mot den funkar bara medusin. Problemet jag haft på slutet är att jag haft så taskigt minne att jag får dubbelkolla detaljer hela tiden i jobbet för att jag inte vet om jag gjort dem, eller för att få kläm på var i processen jag befinner mig. Dvs påminna mig själv hela tiden. Det upptog allt mer av min tid. För att inte tala om att sortera alla idéer, tankar, spår, frågor, svar, associationer som susar genom huvet samtidigt. Hujedamej.
Nog om detta. Vill inte verka tjatig. Ibland är det bara svårt att se skogen för alla träden.
Jag vet hur det. Både att känna sådär och att vara riktigt rejält förkyld. Var rädd om dig!
Ta hand om dej.
Kram.
[...] mitt i livet beskrev kortfattat o bra det jag upplevt den senaste tiden i detta inlägg, jag kan inte låta bli att citera honom: …egentligen var jag slutkörd. Inte utbränd. Bara [...]