Ibland önskar jag att jag var mindre benägen att kunna fundera och vrida och vända på saker och ting. Jag och LS diskuterade detta vid senaste lunchen.
Förmågan att se saker från olika håll sätter käppar i hjulet för en ibland när man tänker ”å ena sidan och å andra sidan” och så blir det bara ett stort ”Jasså?!”
Bättre att vara byggjobbare, snickare, rörmokare, soputkörare och se saker i svart och vitt. Klämma en pilsner på fredagskvällen och spralla med barnen och gosa med gumman. Jag vet jag generaliserar och jag har inga fördomar mot ovan nämnda yrken eller personer som ägnar sig åt dem. Det jag menar är bilden av enkelhet. Okomplicerat liv.
Den här hjärnan vi begåvats med är en underlig mackapär…
Arkiverad under: Funderingar, Note to self, livet


