Underlåtenhetslögner VS Illvilliga lögner

Här kommer en första kommentar till TruthAndFiction som blogg-kommenterade mitt inlägg om lunchträff.

Jag kan hålla med om att det kan vara tveksamt med denna ”lunchdate”.

Visst är ”gymnasiekompis” en del av sanningen (Vi gick i samma klass).

Jag skrev ju ett inlägg om hur känslorna gick tidigare och att det kanske inte spelade någon roll om det är en tjej eller kille eller något annat jag blir förälskad i. Jag har lätt att springa iväg med känslorna, vad nu det beror på? en form av ADHD eller (av)saknad av något annat?

Sedan kan man diskutera var gränsen går mellan kompis, tycka om och vara förälskad.

I mitt fall: Jo jag tycker på ett sätt om denna tjej som jag lunchade med.

Om jag lunchar för att få ut mera dvs en eventuell kärleksrelation så är det absolut INTE ok (been there done that,  suffering). Jag vet att går jag den vägen så är det fel och inget skulle ha förändrats mot hur det var tidigare.

Det är lätt att vara klok när man sitter på kammaren och funderar i efterhand.

(Jag försökte översätta Annikas bloggtitel till svenska så gott det gick. Här kan man annars förkovra sig på engelska om lögner )