Sitter på jobbet och ser henne komma gående en bit bort. Troligtvis har hon varit en våning ner och hämtat något i köket. Känner små stick av svartsjuka dyka upp igen. Eller är det svartsjuka? Är det inte min osäkerhet eller något annat som spökar? Jag vet ju att vi inte är ihop, jag vet att vi inte kan bli ihop. Jag vet att jag inte är lika tokkär i henne som för ett år sedan. Men ändå… Vad är det för känslor som letar sig upp och tar dessa uttryck?

Det är så ologiskt ytliggt sett. Jag vet att; kunde hon ha en affär vid sidan av med mig så kan hon göra likadant med någon annan. Är det känslan att vara utbytbar? Självkänslan? Jag får inte grepp på roten till detta. Jag antar att det gäller att vara konkret i sina tankar och föröska övertyga hjärnan och själen med så mycket förnuftsresonemang det bara går.

Men ändå. Känslorna bubblar upp…