Google reader försvinner – vad gör du nu?

Ja vad gör man? Snyftar och sörjer och försöker hålla sig uppdaterad genom att åkar unt manuellt på de sidor man gillar?

När det finns utmärkta alternativ.

Kolla  in http://feedly.com Det är enligt mig en riktigt trevlig bekantskap. På två minuter var jag igång och då hade den synkat och plockat över alla feeds från min Google reader.  Den synkar med Google reader så länge den är kvar, vilket gör att man under övergångsperioden kan använda båda. Inklusive sin favoritapp i telefonen.

Feedly verkar också vara väldigt aktiva och måna om sina användare och det finns sidor med tips om hur man får ut det bästa av tjänsten. Bland annat kan man ställa in den så att den liknar Google Readers utseende.

Är man lagd åt det mobila hållet så finns det bra appar för Android och Apple också till Feedly.

Jag har sett andra som rekommenderar  bloglovin.com.  Den tycker jag känns för plottrig men det är en smaksak. Jag har inte testat funktionerna där. Dock verkar det finnas en app för Apple.  Jag tror dock att Feedly har bättre chans till utveckling och support i och med dess storlek.

Jag rekommenderar dock Feedly  starkt!

 Bonustips:

Använder du Chrome och vill prenumerera på en blogg du besöker.

1. Se till att installera tillägget  RSS Subscription Extension. 
2. Lägg till Feedly i listan för RSS-hanterare och ange följande länk:
3. http://www.feedly.com/home#subscription/feed/%s[action.subscribe

Prenumerera

Hantera

Lägg till

Tipset hittat på https://getsatisfaction.com/feedly/topics/subscribe_to_something_in_feedly_using_the_chrome_rss_subscription_extension

God morgon

Kaffe på hörnet.
En koll på mobilen. Vanliga rundan av appar. Mail, bloggar, wordfeud och forum för den typen av telefon jag har.
Skönt stopp innan jobb. Det är lätt att dröja sig kvar här. Chittchatta lite med personalen. Drömma sig bort lite. Fundera på livets förgänglighet.

Det finns tankar i mitt huvud som jag behöver få på pränt men tror inte att denna blogg är rätt forum. Det kanske blir det byrålådan, kanske en annan blogg. Eller en god vän som får höra tankarna.

Sköt om er där ute.

Osmarta saker

Att gå och lägga sig för sent
Att glömma hämta tvätten (mest för att det gav dåligt samvete och negativ energi)
Att vara seg iväg till jobbet när timmarna inte räckt till
Att skriva en sådan här lista

Smet

Vad gjorde bagaren när polisen kom?

Det som jag gjorde idag kl 15. Smet.

Jag känner att jag håller på att nå en gräns och det är dags att stoppa, ta det lugnt och göra något åt saken. Efter senaste veckornas händelser har säkert mitt kortisol åkt upp ett par snäpp. Jag känner mig matt, utslagen , urlakad, dränerad och håglös. Vila och annat räcker inte till för att fylla på batterierna så en förändring måste till stånd.

NU

Jag vill inte lämna ut jobbet för mycket, men under lång tid har det pågått en sak som har utmynnat i samarbetsproblem. Jag ser de andra som en vägg där jag inte fått någon respons och så har jag ledsnat. De andra har trott att jag och chefen velat hålla dem utanför det jag jobbar med. Vilket dydligen blev den oavsiktliga följden av att vi inte ville esvära dem med vissa frågor. Missförstånd som leder till tyst osämja. Komplicerat värre! Och riktigt djävla stressframkallande

Tre år har jag suttit och byggt upp detta. Inte konstigt att jag har ont i imagen, höften och att magen inte vill det jag vill. Det är ju tyvärr inte första gången… (Ett av mina mest läsa inlägg)

Senaste veckorna har även andra saker behövt fixas och donas med för att vardag och föreningsliv ska funka. Det lägger sten på börda och knäna viker sig.

Tungt

Jag fick rådet nyligen av en bloggkollega att använda bloggen (eller skrivandet) till hjälp för att bearbeta och lätta. Jag skrev om det för ett tag sedan att grejen med  att skriva om saker/problem är nästa lika bra som terapi.

Snart slipper jag åtminstone en börda när ett årsmöte är avklarat.

Över tröskeln

I många fall är det enda man kan göra att bestämma sig.

Men för vissa sådana som t.ex mig som ibland får sirap i hjärnan kan beslutet ta mer kraft än det sedan tar att  göra uppgiften.

Igår beslöt jag mig till slut för  hur jag skulle lösa en sak i mitt program. Efteråt känns det löjligt att det hela inte tog mer tid att slutföra än det gjorde. Förarbetandet och processandet av beslutet tog säkert tre gånger så lång tid. Men det är så förrädiskt att hjärnan både vill och inte kan inse det innan man har gått över tröskeln.

Jag hatar när sådant händer. En del av hjärnan blir en viljelös klump som bara registrerar att ”jaha nu går emot och nu ska jag bestämma mig” men inte kan pusha vidare den andra halvan. Skrämmande, läskigt och oerhört frustrerande  på samma gång.

Naturligtvis finns det nycklar och vägar att minimera denna frustration och jag ser till att oftast ha rätt förutsättningar. Den här gången var det egentligen inte så konstigt att det blev ett sådan här tvärstopp… Jag har låtit några saker ligga på hög. Flera saker ska hända samtidigt. Mycket har behövt fixas under hösten vilket inte gjort att jag fått tid till att planera och återhämta mig inför nästa uppgift. Det blir en ond cirkel som är svår att bryta.

Och nu ska jag försöka jobba vid skärmen trots att jag glömde datorglasögonen hemma.

Ofokuserat…

Höga trösklar

Just nu känns många trösklar väldigt höga

Eller är de breda? För långa för att ta sig över…?

För svåra kanske?

Tandkräm påverkar

För en månad sedan började jag få ont i magen.

Tänkte att det var stress och allt som händer  i livet och att det ger sig när jag fått undan oros- och stressmomenten.

Men värken gav inte. Även fast jag tog det lugnare och fick ordning på saker så låg värken kvar. Ändrade lite matvanor etc.

Så fick jag ett infall och struntade i min specialtandkräm som heter Opalescense. Grön och god och bra mot fläckar.

Se på fan!

Värken klingade av.

 

Ska fortsätta att använda ”vanlig” tandkräm och sedan testa ett par dagar igen med Opal-tandkrämen för att verifiera att det verkligen  var den.