Google docs FTW – Dokument var du än är

Jag har börjat testa att använda googles tjänster (Gmail, google reader, calendar etc).

En tjänst som jag börjar gilla mer och mer är Google Documents. Just nu är det bara för att ha teateranteckningar med mig vart jag än har en dator. Smidigt att kunna klämma in en fundering eller en kommentar både när jag sitter hemma, på jobbet (ahem det där läste inte min arbetsgivare…) eller om jag sitter på internetcafe.  Bra att ha dokumenten ”med sig” utan att behöva släpa på en usb-sticka. Dessutom kan man vara flera som delar på samma dokument vilket kan vara en fördel om man jobbar ihop med någon.

Upptäckte att det finns massor av mallar som man kan använda. Jag antar att de flesta är på engelska förstås…

Övriga google är inte så dumt det med, kalender, RSS-läsare etc. Bla kalender använder vi för sonens aktiviteter och synkar till hans telefon med Goosync.

Långsamt så börjar jag insupa ”The Google Kool-aid” *1

Drick detta

*1- Utrycket om att ”Drink the Kool-Aid” har bland annat koppling till en dyster händelse som kallas Jonestown-Massakern.

För övrigt kan Kool-Aid användas som garnfärg vilket jag tycker verkar vara en betydligt trevligare sysselsättning än att ha ihjäl sina församlingsmedlemmar.

Testar att blogga från mail

Det här skriver jag som ett mail och skickar till bloggen.
Jag ska skicka med en bild också.

Oroar jag mig i onödan? – Teaterns inverkan på psyket

I söndags var jag på teaterrepetion för första gången. En upplevelse med blandade känslor.

Roligt att få träffa gamla teaterkompisar som jag inte sett på över tio år. Roligt att få spela teater igen. Skitnervöst att spela teater igen. Det visade sig att jag kanske var den som läst på bäst eller i alla fall funderat mest runt rollen jag blivit tilldelad. En rolig sak är att jag troligtvis kommer att ha två mammor och två fruar pga dubbleringar i rollbesättnigen. Det innebär extra arbete i repetitionerna men då får man göra när det finns fler villiga skådespelare än roller.

Gruppen hade bara setts två gånger för den här uppsättningen så vi är precis i uppstartsfasen för pjäsen. Då är det alltid lite olika viljor och löst sammansatt hur det ska se ut med reptider, premiärdatum etc. Det hör till i amatörteaterns värld, kanske den riktiga också?

Jag kände mig lugnare mot slutet av repetitionen. Ska försöka att intala mig att det här går bra, och att jag klarar det. Hänga fast vid min plan för inlärning och rollstuderande. Kanske ”spela lite teater” och låtsas att jag har pejl på läget för att närma mig de övriga i ensemblen, särskilt de som jag kommer att ha flest dialoger med.

En av scenerna ska utspelas mellan min roll och älskarinnan i hennes sovrum. Ingen nakenscen nej nej men det ska vara elektriskt. I en annan ska hon kasta sig om halsen på mig och jag ska kyssa henne. Uhmm spela teater. Jag tror att jag får ta fram erfarenheter ur eget liv för att hantera detta. Känns som en utmaning, men en positiv sådan.

Hej vad det går...

Men det påverkar hur som helst psyket så det får vara skakigt ett tag medan jag bearbetar det.

Oron då?

Jag var hos tant doktorn häromdagen för jag har varit svullen på halsen från och till de senaste två veckorna och undrat litet om det är sköldkörteln som spökar. Snabbsänkan visade i alla fall inget oroande men vi får se om en vecka vad proverna säger. Piller eller inte…

Något är det i alla fall. Säkert en kombination av alla möjliga saker som far genom kroppen och huvudet just nu.

PS. Jag har varit restriktiv med att skriva allt för personliga saker på sistone pga orsaker som jag nämnt i tidigare inlägg. Fram för allt är det personliga saker som rör min relation. Däremot vill jag gärna skriva om vad Aarne tycker och han har nog en hel del att säga.

Första gången igen – skrämmande vilja

I kväll är det första gången. Första gången på länge som jag träffar dem igen. De som jag tillbringade många kvällar med för nästan tio år sedan. Det är dags för första repetitionen av pjäsen jag ska vara med i.

Jag kan erkänna att ibland skrämmer den här pjäsen skiten ur mig. För att den har beröringspunkter med sådant från mitt eget liv. Sådant som jag helst vill komma bort från och inte vill ska hända igen. Jag är rädd för att det ska trigga igång känslor som jag kommer att ha svårt att hantera.

Å andra sidan tar jag det som en utmaning ”kom igen bara, ge mig vad du har pjäs!”. Ett slags terapeutiskt syfte att bearbeta det som hände och finns inom mig. Detta överväger rädslan. Känslan att jag ska vara starkare än mina känslor, att verkligen kunna hantera dem och använda dem till något bra, kreativt.

Jag vill verkligen ändå spela den här pjäsen, vad som än kommer upp.

Ta fram demonen i ljuset

Pluggar text

Jag pluggar text till pjäsen nästan var ledig stund. Tack och lov har jag inga monologer även om de säkert skulle sätta sig de med.

Nöta nöta nöta

Så här har jag läst manus.

1. Läst igenom två gånger och samtidigt markerat mina repliker med överstrukningspenna.
2. Skriver undertexter, kommentarer och frågor i mraginalen.
3. Jag har letat musik och platser som nämns i pjäsen. (Tack google och spotify)
4. Jag skrev en egen sammanfattning av pjäsen med alla scener.
5. Nu börjar jag repetera om och om igen de scener som jag ska vara med i.
6. Jag har alltid en penna när jag läser så att jag kan föra in anteckningar

Det ska bli spännande att se om ansträngningarna ger resultat.

Målet är att när man ställer sig på golvet så ska replikerna sitta med lätthet. Man ska inte behöva ha en papperslapp i handen när man tränar in scenerierna. På så sätt blir man friare vid repetitionerna. Har en tidigare regissör sagt.

Jag tror det stämmer.

Hur gör du när du ska lära dig en text utantill?

Kvinnorna på Niskavuori – min beskrivning

Pjäsen jag ska vara med i heter ”Kvinnorna på Niskavuori”. Jag har också hittat på två undertitlar:

”Plikt, öde, Ansvar och en fri vilja” eller ”Skyll på kvinnorna!”

Aarne är storbonde på godset Niskavuori i Finland. På gården bor även hans fru Martta och hans mor Lovisa som kallas  för den ”Gamla värdinnan”. Värdinna tror jag det kallas när änkan tar över gården med något av sina barn för det ska ju vara mannen som är den ”officielle” chefen på gården.

På senare tid är det kvinnorna som har hållit gårdens ekonomi uppe, Arnes mor Lovisa och nu Martta. Det rör sig om ett resonemangsäktenskap som trots allt (?) har resulterat i ett antal barn. Aarne älskar sina barn men hans fru ”är honom främmande”.

Folket i bygden är av den kärva fåordiga sorten och den nyinflyttade lärarinnan Ilona står i bjärt kontrast mot den övriga befolkningen. Hon är inflyttad från Helsingfors och går fram som en frisk frigjord fläkt. Aarne fångas av hennes sätt och ser kanske en väg ut ur sin grå något ickevalda vardag. Även Ilona dras till honom och de inleder i smyg ett förhållande.De finner varandra i gemensamma värderingar som inte passar sig i det lantliga, åldriga bondesamhället.

Vintern kommer och samtidigt börjar ryktena gå på byn om att lärarinnan har besök av en man på nätterna. Martta beklagar sig att hon och hennes man inte är så nära varandra som förr och att han ofta är ute sent. Värdinnan anar att det är något mellan sin son och lärarinnan och bjuder in henne för att visa att hon inte ska komma och tro att hon kan förändra saker som varit som de alltid har varit. ”Männen gör små jaktutflykter men kommer hem lite skamsna och kramar om en desto mer”. Men det är kvinnorna som styr.

En natt besöker Aarne Ilona och de diskuterar framtiden för dem och följderna av deras kärlek, bland annat deras barn som hon väntar. Ilona förklarar att hon inte vill att Aarne ska lämna gården av tvång och är beredd att ensam försörja deras barn om det behövs. Martta som till slut vill få klarhet i vad som händer knackar på och Aarne väljer att fly. Martta är alldeles till sig och vill att Ilona  ska berätta vem som var på besök. Arnes mor Lovisa träder emellan, skickar iväg Martta och förklarar för Ilona att hennes sons plats är på gården. ”Var och en på sin rätta plats, det är lugnt och tryggt”. Lovisa får också reda på barnets existens.

Hemma på gården förklarar Aarne sitt missnöje med enligt honom Marttas torftiga liv och sin avsky över äktenskapliga uppgörelser.  Martta blir uppbragt på gränsen till hjärtattack men vaggas in tron att Aarne tänker stanna kvar. Lovisa förmanar sin svärdotter att inte göra något förhastat som gör att hon blir tvungen att lämna gården.

Dagen därpå har Martta kallat skolans styrelse till förhör om Ilonas nattliga besökare. Egentligen vill hon få klarhet i om hennes man bedrar henne med lärarinnan. Innan förhöret erbjuder Aarnes vän Simola en lösning på Ilonas problem. Han erbjuder henne att gifta sig med honom vilket hon artigt tackar nej till.

Ilona vägrar att berätta vem hon träffat ”Det till hör mitt privatliv. Inte vill prosten att jag frågar honom om vilka som gå rut och in i hans sovrum?” Simola försöker ännu en gång rädda situationen genom att utge sig för att vara Ilonas fästman men hon säger att hon tillhör en annan. Aarne beslutar  sig för att följa sitt hjärta och berättar sanningen även fast han vet att det kommer att kosta honom gården och sin mors aktning.

Åskådaren kan ana att det på gården Niskavuori kommer att vara som det alltid har varit men utan Aarne som lämnar den med sitt hjärtas kärlek

Här har jag gjort en sammanfattning av pjäsens scener i rubrikform. Mitt arbetsmaterial så att säga.

Prologen – Setting the stage

Augusti

Scen 1 – Kaffe med snack

Scen 2 – Ilona presenteras och Presenterar sig hos Niskavuoris och hon får veta vad som förväntas

Scen 3 – Nu ska här supas, dansas och ha roligt

Scen 3a – Aarne och Ilona

Scen 3b – Logdans och avgång mot middag. Åtminstone en del…

Scen 4 – Aarne och Ilona innerligt  - Första mötet

Akt 1 – Ryktet går

Januari fyra  månader senare

Scen 5 – Värdinnan och inspektorn om drängar och pigor

Scen 6 - Skvallerbyttan Sandra

Scen 7 – Svärdottern Martta beklagar sig, Värdinnan förmanar

Scen 8 – Värdinnan och Ilona i konversation med många undertoner

Scen 9 – Om tveksamt kortspel, lyckan i att ha många kor, familjeliv och nya tider

Akt 2 – Kärlek, försmådd kärlek och klarspråk

Scen 10 – Tete a tete i natten – Avbrutet samtal om barn och framtid

Scen 11 – Den försmådda frun luskar hos älskarinnan

Scen 12  - Värdinnan och Ilona talar klarspråk

Scen 13 – Triangeldrama – Mor, son och svärdotter

Akt 3 – Uppgörelsen

Scen 14 – Svärmor: ”Ta det lugnt Martta”

Scen 15  - Aarne: ”Ni tar kål på mig kärringar” Mamman: ”Jag vet vad som är bäst”

Scen 16 – Samling inför sammanträde – rundsnack om kvinnfolk och sedlighet

Scen 17 – Vännen Simola erbjuder Ilona en lösning

Scen 18 – Förhöret I – Anklagelsen

Scen 19 – Förhöret II – Vaga vittnesmål (enligt order). Aarne tar ett beslut.

Finns du för mig hela tiden?

Här visar Ensamma pappan att han kan skriva och förmedla en känsla på ett kort inlägg.

För det är förhoppningsvis för de flesta en rädsla, att bli lämnad, övergiven av sina föräldrar. Likväl som jag hoppas att de flesta föräldrar vill vara där hela tiden för sina barn även om omständigheterna inte alltid tillåter det.

Spela teater!

Agera

Jag har hela livet spelat teater. Alltså missförstå mig rätt, inte bland folk (vad jag vet) utan på scen. En glad amatör från grundskolan och en bra bit upp i trettioårsåldern. Det blev av naturliga skäl ett uppehåll (läs barn och familj).

Men nu är det dags igen!

Förra helgen ringde en gammal teaterkompis från den amatörgrupp jag var med i drygt tio år och undrade om det sög i teatertarmen. ”-Jovars det gör det men jag har ju en del annat på schemat som tar upp min tid (blogg, familj livet, funderingar, personlig utveckling, twitter, nya sociala bekanstskaper och så… STOPP!)

Hjärtat sade JA JA JA! munnen sade jodå jag ska tänka på saken och återkomma.

Efter ett par minuters förklarande av erbjudandet till min fru så var det klart. Det får skaffas fram tid för det här vill jag.

Jag tackade jag och fick ett manus tillsänt mig och vad tusan?!?! Det är ju en huvudroll jag fått. Klarar jag det? Lilla jag?

Jajamen! Eller rättare sagt: man  måste ju försöka.

Så Aarne på Niskavuori här ser ni honom. Ibland måste man följa hjärtat.

(Pjäsen heter ”Kvinnorna på Niskavuori” och är en komedi med intressant innehåll. Jag lovar att det kommer mer om det senare)

Wikipedialänken i svensk översättning.

D-vitamin, GTD och ett någorlunda glatt humör

Piggpiller

Har käkat D-vitamin i en vecka nu och tamejtusan om det inte hjälper upp humöret litet. Om det så än är placeboeffekten så tänker jag fortsätta. Nu den mörka årstiden sägs det var viktigt att hålla dvitaminet i gång. (Maria vad har du för erfarenheter?)

Jag har också insett att jag behöver hjälp med att strukturera upp mig själv. Har börjat utforska Get Things Done (GTD ) på förslag io en kommentar från Thomas Drakengren. Många delar i GTD känner jag igen och använder mig av men att få stöd med helheten kan vara bra. Det verkar funka bra att ha något med sig hela tiden att anteckna på.

Det jag vill är att få tid över till att skriva mera och kommentera i de bloggar jag läser. Kan gå..!

Vill du ha roligt? – Träffa okända människor

Ska vi ses?

I fredags var jag på en så kallad ”tweetup”.

Ett gäng twittrare som bestämmer sig för att träffas. I det här fallet ca 40-50 st som träffades över en bit mat (god!) och tillhörande dryck. I det här fallet så var födointaget av sekundär betydelse. Det jag tror de flesta uppskattade var mötet med kända men också helt okända människor. Okända i verkligheten alltså, för många är man bekant med via twitter.

Jag hade träffat tre av dessa tidigare. Intressanta personer. Några som jag gärna träffar igen. Vid presentationsrundan guick man runt och sade oftast förnamn och twitternamn. Mitt förnamn sade inte mycket men när jag i nästa andetag nämnde mitt twitternamn @farsanmitti så lystes ansiktet up ”Jaha! det är du”.  En följd av att blog och twitteralias är anonymt.

Många nya ansikten blev det och det var svårt att hålla reda på vem som var  vem.  Nu gjorde det inte så mycket för jag blev inbjuden till och hamnade i många trevliga pratstunder. De flesta i sällskapet verkade vara genuint intresserade av att träffa andra människor.

Jag och Peter @wirhed hade på var sitt håll kommit att jämföra twitter med ”lumpen” som nu delvis tyvärr är avsomnad. Det vi tänkte på var att man i lumpen träffas över klass och samhällsgränser vilket kan (inte alltid) borga för en förståelse för andra människors situation och levnad.

Skillnaden med twitter mot lumpen är att man väljer sin ”bubbla” av människor. Om man är tillräckligt öppen så plockar man också in människor som hör till andra grupperingar än de man normalt vistas i. Skillnaden är att man väljer frivilligt medans man i lumpen ofrivilligt hamnar i en viss pluton, ett visst logement, en viss säng. Det finns för och nackdelar med båda sätten så klart, men vi ansåg att det positiva med twittervalet vägde till twitters fördel.

Jag hade så roligt att jag inte var hemma förrän efter ett på natten. Jag hade till och med så roligt att jag glömde betala för den förbeställda maten, men det ska gottgöras

Fredagens twitterträff blev en vägdelare i mitt (online)liv som farsanmittilivet.

Via blogg och twitter har jag nu börjat träffa andra människor. Människor jag är nyfiken på. Träffar som är en väg ut i livet. Ett sätt att bli mer öppen och lära sig att vara i sociala sammanhang. Jag ser mig inte som osocial, men de senaste årens familjeliv har inneburit ett ganska sparsmakat utbud av social samvaro som det nog är för alla barnfamiljer.

Detta gör att jag måste ta ställning till bloggen och vad som står där. Nu är det ett nytt läge. Många av de skäl jag hade för bloggen funkar inte i ett nytt sammanhang. De människor jag träffar kan läsa min bl0ogg, alla har inte gjort det dock, men just nu innebär det att de kan veta mer om mig än min fru, familj och släkt.  I längden skulle det inte hålla.

Troligtvis blir det att jag raderar de inlägg som lämnar ut min familj för mycket. Jag har bestämt mig i sak men vet ännu inte hur det praktiska utförandet ska se ut.

Tänk vad mycket man kan lära sig genom att blogga?!